1 Och swarade JEsus, och talade dem åter til genom liknelser, sägandes: 2Himmelriket är likt enom Konung, som gjorde bröllop åt sin son: 3Och sände ut sine tjenare, at de skulle kalla dem, som budne woro til bröllopet; och de wille icke komma. 4Åter sände han ut andra tjenare, sägandes: Säger dem som budne äro: Si, jag hafwer tilredt min måltid; mine oxar och min gödeboskap äro slagtad, och all ting äro redo; kommer til bröllop. 5Men de försummade det; och gingo bort, den ene til sin afwelsgård, den andre til sin köpenskap. 6Och somlige togo fatt på hans tjenare, hädde och dråpo dem. 7När Konungen det hörde, wardt han wred, och sände ut sina härar, och förgjorde de dråpare, och brände up deras stad. 8Då sade han til sina tjenare: Brölloppet är tilredt; men de, som woro budne, woro icke wärdige. 9Derföre går ut på wägarna, och alle de I finnen, kaller til bröllopet. 10Och tjenarena gingo ut på wägarna, och församlade alla, så många de funno, både onda och goda; och borden wordo all full satt. 11Då gick Konungen in, at han skulle bese gästerna, och såg der en man, som war icke klädd i bröllopskläder; 12Och sade til honom: Min wän, huru kom du här in, och hafwer icke bröllopskläder? Och han tigde. 13Då sade Konungen til tjenarena; Binder honom händer och fötter, och kaster honom i det yttersta mörkret; der skall wara gråt och tandagnisslan. 14Ty månge äro kallade, och få utkorade. 15Då gingo de Phariseer bort, och lade råd, huru de måtte beslå honom med orden; 16Och sände sina lärjungar til honom, med de Herodianer, och sade: Mästar, wi wete, at du äst sannfärdig, och lärer Guds wäg rätt, och du rädes för ingen; ty du ser icke efter menniskors person. 17Så säg oss: Huru synes dig? Är det rätt, at man gifwer Kejsarenom skatt, eller ej? 18När JEsus märkte deras skalkhet, sade han: Hwi fresten I mig, I skrymtare? 19Låter mig se myntet på skattpenningen. Och de fingo honom penningen. 20Och han sade til dem: Hwars beläte och öfwerskrift är detta? 21De sade til honom: Kejsarens. Då sade han til dem: Så gifwer Kejsarenom det Kejsarenom tilhörer, och Gudi det Gudi tilhörer. 22När de det hörde, förundrade de sig, och öfwergåfwo honom, gångande ifrå honom. 23På den dagen gingo til honom de Sadduceer, som säga, at ingen uppståndelse är, och frågade honom; 24Sägande: Mästar, Mose sade: Om någor blifwer död barnlös, då skall hans broder taga hans hustru til ägta, och upwäcka sinom broder säd. 25När oss woro sju bröder; den förste tog sig hustru, och blef död; och efter han hade ingen säd, lefde han sine hustru sinom broder. 26Sammalunda ock den andre, och den tredje, allt intill den sjunde. 27Sist af allom blef ock qwinnan död. 28När nu uppståndelsen sker, hwilkens hustru af de sju blifwer hon? Ty de hafwa elle haft henne. 29Då swarade JEsus, och sade til dem: I faren wille, och weten icke Skriftena, ej heller Guds kraft. 30Ty i upståndelsen, hwarken tager man sig hustru, eller qwinna gifs manne; utan de äro lika som Guds Änglar i himmelen. 31Men om de dödas upståndelse hafwen I icke läsit, hwad eder sagdt är af Gudi, som sade: 32Jag är Abrahams Gud, och Isaacs Gud, och Jacobs Gud? Gud är icke de dödas Gud, utan deras som lefwande äro. 33Och när folket sådant hörde, förundrade de sig öfwer hans lärdom. 34När de Phariseer hörde, at han bade stoppat de Sadduceer munnen til, församlade de sig. 35Och en af dem, som war en Skriftlärd, frestade honom, sägandes: 36Mästar, hwilket är det yppersta budet i lagen? 37Då sade JEsus til honom: Du skall älska HERran din Gud, af allt ditt hjerta, och af allo dine själ, och af all din hog. 38Detta är det yppersta och största budet. 39Det andra är desso likt: Du skall älska din nästa, som dig sjelf. 40På dessa tu buden hänger all lagen och Propheterne. 41När nu de Phariseer woro tilhopa, frågade dem JEsus; 42Och sade: Hwad synes eder om Christo? Hwars son är han? Sade de til honom: Davids. 43Då sade han til dem: Hwi kallar då David honom i Andanom HErra? sägandes: 44HERren sade til min HErra: Sätt dig på mina högra hand, til dess jag lägger dina fiendar dig til en fotapall. 45Efter nu David kallar honom HErra, huru är han då hans son? 46Och ingen kunde swara honom et ord; och ifrå den dagen dristade sig ej heller någon at fråga honom något mer.