1 Och när de nalkades Jerusalem, och kommo til Bethphage, wid Oljoberget, sände JEsus twå sina Lärjungar; 2Och sade til dem: Går i byn, som ligger för eder; och strax warden I finnande ena åsninno bundna, och folan när henne; löser dem, och leder til mig. 3Och om någor talar eder til, så säger: HERren behöfwer dem, och strax släpper han dem. 4Detta är allt skedt, at det skulle fullkomnas, som sagdt är genom Propheten, som sade: 5Säger til dottrena Zion: Si, din Konung kommer til dig, saktmodig, ridandes på ene åsninno, och på en arbetes åsninnos fola. 6Lärjungarna gingo bort, och gjorde som JEsus hade dem befallt: 7Och ledde til honom åsninnona och folan; och lade sin kläder på dem, och satte honom deruppå. 8Mycket folk bredde sin kläder på wägen; de andre skåro qwistar af trän, och strödde på wägen. 9Men folket, som föregick, och de som efterföljde ropade och sade: Hosianna, Davids Sone, wälsignad ware han, som kommer i HERrans Namn: Hosianna i högdene. 10Och när han kom in i Jerusalem, uprörde sig hela staden, och sade: Ho är denne? 11Då sade folket: Denne är JEsus, den Propheten af Nazareth i Galileen. 12Och gick JEsus in i Guds tempel, och dref ut alla de der köpte och sålde i templet, och omstötte wäxlareborden, och dufwomånglarenas säte; 13Och sade til dem: Det är skrifwit: Mitt hus skall kallas et bönehus; men I hafwen gjort ena röfwarekulo deraf. 14Och til honom kommo blinde och halte i templet; och han gjorde dem helbregda. 15När de öfwerste Presterne och de Skriftlärde sågo de under, som han gjorde, och barnen, som ropade i templet, sägande: Hosianna, Davids Sone, blefwo de misslynte; 16Och sade til honom: Hörer du hwad desse säga? Då sade JEsus til dem: Hwi icke? Hafwen I aldrig läsit: Af barnas och spenabarnas mun hafwer du fullkomnat lofwet? 17Då öfwergaf han dem, och gick utu staden til Bethanien, och blef der. 18Om morgonen, när han gick in i staden igen, hungrade honom. 19Och han fick se et fikonaträd wid wägen, och gick dertil, och fann intet deruppå, utan allenast löf; och sade til det: wäxe aldrig härefter frukt på dig. Och fikonaträt blef strax torrt. 20Och när Lärjungarna sågo det, förundrade de sig, och sade: Huru är det fikonaträt så snart torkadt? 21Då swarade JEsus, och sade til dem: Sannerliga säger jag eder: Om I hafwen trona, och twfilen intet, så warden I icke allenast görande sådant, som med fikonaträt skedde; utan jemwäl, om I sägen til detta berget: Häf dig up, och kasta dig i hafwet; då skall det ske. 22Och allt det I bedjen i bönene, troende, det skolen I få. 23Och när han kom i templet, gingo de öfwerste Presterna och de Äldste i folket til honom, der han lärde, och sade: Af hwad magt gör du detta? Och hwilken hafwer gifwit dig denna magten? 24Då swarade JEsus, och sade til dem: Jag will ock spörja eder et ord; om I sägen mig det, will jag ock säga eder, af hwad magt jag detta gör: 25Hwadan war Johannis döpelse? Af himmelen, eller af menniskom? Då tänkte de wid sig sjelfwa, och sade: Sägom wi, af himmelen; då säger han til oss: Hwi trodden I då honom icke? 26Sägom wi ock, af menniskom; så rädes wi folket; ty alle höllo Johannes för en Prophet. 27Då swarade de JEsu, och sade: Wi wete det icke. Sade han til dem: Icke heller säger jag eder, af hwad magt jag detta gör. 28Men hwad synes eder? En man hade twå söner, och gick til den första, och sade: Son, gack, och arbeta i dag i min wingård. 29Han swarade, och sade: Jag will icke. Sedan ångrade honom det, och gick åstad. 30Och gick han til den andra, och sade sammalunda. Då swarade han, och sade: Ja, Herre; och gick intet. 31Hwilken af de twå gjorde det fadren wille? De sade til honom: Den förste. Sade JEsus til dem: Sannerliga säger jag eder, at Publicaner och skökor skola gå i himmelriket, förr än I. 32Johannes kom til eder, och lärde eder rätta wägen, och I trodden honom intet; men Publicaner och skökor trodde honom; och ändock I det sågen, hafwen I dock sedan ingen bättring gjort, at I måtten trott honom: 33Hörer en annor liknelse: Det war en husbonde, som planterade en wingård, och gärde der gård omkring, och grof en press derinne, och byggde et torn, och utlegde honom wingårdsmännom, och for utländes. 34När nu fruktenes tid kom, sände han sina tjenare til wingårdsmännerna, at de skulle upbära hans frukt. 35Då togo wingårdsmännerna fatt på hans tjenare, den ena hudflängde de, den andra slogo de ihjäl, den tredje stenade de. 36Åter sände han andra tjenare, flera än de första; och de gjorde dem sammaledes. 37På det sista sände han sin son til dem, och sade: De hafwa ju ena försyn för min son. 38Men när wingårdsmännerna sågo sonen, sade de emellan sig: Denne är arfwingen; kommer, låter oss slå honom ihjäl, och så få wi hans arfwedel. 39Och de togo fatt på honom, drefwo honom ut af wingården, och slogo honom ihjäl. 40När nu wingårdsherren kommer, hwad skall han göra åt de wingårdsmännerna? 41Sade de til honom: De onda skall han illa förgöra, och leja sin wingård androm wingårdsmännom, de som gifwa honom fruktena i rättom tid. 42Då sade JEsus til dem: Hafwen I aldrig läsit i Skriftene? Den stenen, som byggningsmännerna bortkastade, han är blifwen en hörnsten;: Af HERranom är detta skedt, och är underligit för wår ögon. 43Derföre säger jag eder, at Guds rike skall tagas ifrån eder, och warda gifwet Hedningomen, som göra dess frukt. 44Och hwilken som faller på denna stenen, han warder krossad; men uppå hwilken han faller, den slår han sönder i stycker. 45Och när de öfwerste Presterna och Phariseerna hörde hans liknelser, förnummo de, at han talade om dem. 46Och de wille hafwa tagit fatt på honom; men de räddes för folket, ty de höllo honom för en Prophet.