1 Och HERren talade med Mose, och sade: 2Tala med Israels barn, och säg: Om en själ syndar af owetenhet emot något HERrans bud, som hon icke göra skulle: 3Nemliga, om en Prester, som smord är, syndar, så at han förargar folket, han skall för sina synd, som han gjort hafwer, bära fram en ung stut, den utan wank är, HERranom til et syndoffer. 4Och skall hafwa stuten fram för HERran inför dörene af wittnesbördsens tabernakel, och lägga sina hand på hans hufwud, och slagta honom för HERranom. 5Och Presten, som smord är, skall taga af hans blod, och bära in uti wittnesbördsens tabernakel. 6Och skall doppa sitt ttnger uti blodet, och stänka dermed sju resor för HERranom inför förlotten i det helga. 7Och skall af samma blod stryka på hornen af rökaltaret, som står för HERranom in uti wittnesbördsens tabernakel, och gjuta allt blodet på bottnen af bränneoffrens altare, som står för dörene til wittnesbördsens tabernakel. 8Och allt det feta af syndoffret skall han häfoffra: Nemliga, det feta som är öfwer inelfwerna, och allt det feta som inwärtes är: 9Båda njurarna med det feta som derpå är wid länderna, och det nätet öfwer lefrena med njurarna: 10Såsom man häfoffrar i tackoffret af oxanom; och skall upbrännat på bränneoffrens altare; 11Men hudena af stuten med allt köttet, samt med hufwudet, och fötterna, och inelfwerna, och goret; 12Det skall han allt utföra utu lägret, på et rent rum, dit man slår askona, och skall upbrännat på wed i elde. 13Om en hel menighet i Israel försåge sig, och gerningen wore fördold för deras ögon, så at de gjort hade emot något HERrans bud, det de icke göra skulle, och wordo så brotslige: 14Och förnummo så sedan sina synd, som de gjort hade; så skola de hafwa en ung stut fram til syndoffer, och ställa honom för dörene af wittnesbördsens tabernakel: 15Och de äldste af menighetene skola lägga deras händer på hans hufwud för HERranom, och slagta den stuten för HERranom. 16Och Presten, som smord är, skall bära blodet af stuten in uti wittnesbördsens tabernakel: 17Och doppa der in med sitt finger, och sju resor stänka för HERranom inför förlotten. 18Och skall stryka af blodet på hornen af altaret, som står för HERranom uti wittnesbördsens tabernakel, och allt det andra blodet gjuta på bottnen af bränneoffers altaret, som står för dörene af wittnesbördsens tabernakel. 19Allt hans feta skall han häfoffra, och upbränna på altaret. 20Och skall göra med denna stuten, såsom han gjorde med syndoffers stutenom. Och alltså skall Presten försona dem, och det warder dem förlåtit. 21Och skall han föra stuten utu lägret och bränna honom up, såsom han upbrände den förra stuten. Det skall wara syndoffret för menighetene. 22Om en Förste syndar, och något gör emot HERrans sins Guds bud, det han icke göra skulle, och warder brotslig owetandes: 23Och förnimmer sina synd, som han gjort hafwer; han skall frambära til offers en getabock utan all wank: 24Och lägga sina hand på bocksens hufwud, och slagta honom på det rum, der man slagtar bränneoffer för HERranom: Det ware hans syndoffer. 25Sedan skall då Presten taga af syndoffrens blod med sitt finger, och stryka det på hornen af bränneoffers altaret, och det andra blodet gjuta på botnen af bränneoffrens altare. 26Men allt hans feta skall han upbränna på altaret, lika såsom det feta af tackoffrena: Och alltså skall Presten försona hans synd, och det warder honom förlåtit. 27Om en själ af meniga folket syndar owetandes, så at hon owetandes gör emot något HERrans bud, det hon icke göra skulle, och blifwer så brotslig: 28Eller förnimmer sina synd, som hon gjort hafwer; hon skall bära fram för et offer ena get utan wank, för syndena som hon gjort hafwer. 29Och skall lägga sina hand på syndoffrens hufwud, och slagta det på bränneoffrens rum. 30Och Presten skall taga af blodet med sitt finger, och stryka på hornen af bränneo ffrens altare, och allt blodet gjuta på botnen af altaret. 31Allt hennes feta skall han aftaga, såsom han aftager det feta af tackoffrena, och skall upbränna på altaret til en söt lukt HERranom: Och alltså skall Presten försona henne, och det warder henne förlåtit. 32Men bär han fram et får til syndoffer, så bäre en gymmer utan wank: 33Och lägge sina hand på syndoffrens hufwud, och slagte det til et syndoffer, på det rummet, der man slagtar bränneoffret. 34Och Presten skall taga af blodet med sitt finger, och stryka på hornen af bränneoffrets altare, och gjuta allt blodet på botnen af altaret. 35Men allt dess feta skall man aftaga, såsom han aftager det feta af tackoffrets fåre, och skall det upbränna på altaret til et HERrans offer. Och alltså skall Presten försona hans synd, den han gjort hafwer, och honom warder det förlåtet.