1 I skolen icke göra eder några afgudar, eller beläte, icke heller upresa eder några stodar, icke heller någon wårdsten sätta uti edro lande, til at tilbedja derföre: Ty jag är HERren edar Gud. 2Håller mina Sabbather, och frukter eder för min helgedom. Jag är HERren. 3Om I wandren i minom stadgom, och hållen min bud, och gören dem; 4Så skall jag gifwa eder regn i sinom tid; landet skall gifwa sin wäxt, och trän på markene bära sina frukt. 5Och tröskotiden skall räcka intil winandena, och winanden skall räcka intil sädestiden. Och I skolen hafwa bröd nog, och skolen tryggeliga bo i edro lande. 6Jag skall gifwa frid i edro lande, at I skolen sofwa, och ingen förfära eder. Jag skall låta komma de onda djur utur edro lande, och intet swärd skall gå genom edart land. 7I skolen jaga edra fiendar, och de skola falla för eder genom swärd. 8Fem af eder skola jaga hundrade, och hundrade af eder skola jaga tio tusende; ty edre fiender skola falla för eder genom swärd. 9Och jag skall wända mig til eder; jag skall föröka eder, och låta eder wäxa til, och jag skall göra mitt förbund fast med eder. 10Och I skolen äta af det gamla, så at I skolen låta det gamla fara för det nya. 11Jag skall hafwa min boning ibland eder, och min själ skall icke förkasta eder. 12Och jag skall wandra ibland eder, och skall wara edar Gud, så skolen I wara mitt folk. 13Ty jag är HERren edar Gud, den eder utur Egypti land fört hafwer, at I icke skullen wara deras trälar. Och hafwer sönderbrutit edart ok, och hafwer låtit eder gå rätta. 14Men om I icke hören mig, och icke gören dessa buden all: 15Utan förakten mina stadgar, och edra själar förkasta mina rätter, så at I icke gören all min bud, och låten mitt förbund tilbaka; 16Så skall jag ock då göra eder detta: Jag skall hemsöka eder med förskräckelse, swulnad, och skälfwo, at edor ansikte förfalla, och edre kroppar försmäkta skola: I skolen fåfängt så edra säd, och edre fiender skola äta henne. 17Och jag skall ställa mitt anlete emot eder, och I skolen warda slagne för edra fi endar. Och de som hata eder, skola råda öfwer eder, och I skolen fly, då ingen jagar eder. 18Om I ändå icke hören mig, så skall jag ännu sju resor mer görat, til at näpsa eder för edra synder: 19At jag edra högfärd och genstörtighet nederslå skall. Och jag skall göra edar himmel såsom jern, och edra jord såsom koppar. 20Och edro möda och arbete skall förtappadt wara, så at edart land icke skall gifwa sin wäxt, och trän i landet icke bära sina frukt. 21Och om I wandren mig emot, och icke wiljen höra mig; så skall jag ändå görat sju resor mer, til at slå eder för edra synders skull. 22Och skall sända wilddjur ibland eder: De skola upäta edor barn, och förderfwa edar boskap, och förminska eder; och edre wägar skola warda öde. 23Om I ändå icke dermed låten rätta eder, och wandren mig emot; 24Så skall jag ock wandra emot eder, och skall ännu slå eder sju resor mer för edra synders skull. 25Och skall låta komma öfwer eder et hämndeswärd, det mitt förbund hämna skall. Och om I församlen eder uti edra städer, skall jag dock sända pestilentie ibland eder, och skall gifwa eder uti edra fienders händer. 26Så skall jag ock förderfwa edars bröds tilråd, så at tio qwinnor skola baka sitt bröd i enom ugn, och edart bröd skall man utwäga med wigt; och när I äten, skolen I icke warda mätte. 27Om I dermed än icke hören mig, utan wandren mig emot; 28Så skall jag ock i grymhet wandra emot eder, och skall sjufallt mer näpsa eder för edra synders skull; 29Så at I skolen äta edra söners och döttrars kött. 30Och jag skall borthäfwa edra högder, och edro beläte utrota, och skall kasta edra kroppar uppå edra afgudar, och min själ skall wämja wid eder: 31Och skall göra edra städer öde, och edra kyrkor förlägga, och skall icke wilja lukta edra söta lukt. 32Alltså skall jag göra landet öde, at edre fiender, som bo deruti, skola grufwa sig derföre. 33Men eder skall jag förskingra ibland Hedningarna, och draga ut swärdet efter eder, at edart land skall blifwa öde, och edre städer omkull slagne. 34Så skall då landena behaga sin helg, så länge det öde ligger, och I ären i fienda lande. Ja, då skall landet hålla helg, och dess helg thy behaga. 35Så länge det öde ligger, skall det hålla helg: Derföre, at det icke kunde heligt hålla, då I skullen låtat heligt hålla, då I deruti bodden. 36Och de som återlefwas af eder, dem skall jag göra et bäfwande hjerta uti deras fiendars lande, så at et ruskande löf skall jaga dem; och skola fiy derföre, likasom et swärd jagade dem, och falla der som ingen jagar dem. 37Och den ene skall falla på den andra, lika såsom för swärd, och dock ingen jagar dem. Och I skolen icke töra duka eder up för edra ttendar. 38Och I skolen förfaras ibland Hedningarna, och edra fiendars land skall fräta eder up. 39De som återlefwas, skola försmäktas i deras missgerningar uti fienda lande; och uti deras fäders missgerningar skola de försmäktas. 40Så skola de då bekänna sina missgerning, och sina fäders missgerning, i hwilkom de sig förtagit, och emot mig wandrat hafwa. 41Derföre will jag ock wandra emot dem, och skall drifwa dem bort i deras fienda land. Då warder ju deras oomskorna hjerta sig ödmjukandes. Och då skall dem behaga deras missgerningars straff. 42Och jag skall ihogkomma mitt förbund med Jacob, och mitt förbund med Isaac, och mitt förbund med Abraham; och skall tänka uppå landet, 43Som af dem öfwergifwit är, och hafwer haft et behag til sina helg, medan det öde ligger ifrå dem, och dem behagar deras missgerningars straff, derföre, at de hafwa föraktat mina rätter, och deras själ hafwer haft en wämjelse til mina stadgar. 44Och om de än i ttenda land äro, hafwer jag likwäl icke förkastat dem, och icke så wämjat wid dem, och mitt förbund med dem skulle intet mer gälla; ty jag är HERren deras Gud. 45Och jag skall för dem ihogkomma mitt första förbund, då jag förde dem utur Egypti land för Hedningarnas ögon, at jag skulle wara deras Gud: Jag är HERren. 46Desse äro de stadgar och rätter, och lag, som HERren emellan sig och Israels barn satt hafwer, på Sinai berg, genom Mose hand.