1 Och HERren talade med Mose, och sade: 2Bjud Israels barnom, at de bära til dig klara stötta bomoljo til lysning, hwilken dageliga skall slås up i lamporna: 3Utanför wittnesbördsens förlott i wittnesbördsens tabernakel. Och Aaron skall sköta det både afton och morgon för HERranom dageliga. Det skall wara en ewig rätt med edra efterkommande. 4Och skall han pynta til lamporna på dem sköna ljusastakanom för HERranom dageliga. 5Och du skalt taga semlomjöl, och bara deraf tolf kakor; en kaka skall hålla twå tijungar. 6Och skalt lägga dem ju sex i hwar hop på det sköna bordet för HERranom. 7Och skalt lägga på dem rent rökelse, at det skall wara åminnelse-bröd til et offer HERranom. 8På hwar Sabbathsdag skall han pynta dem til HERranom alltid, af Israels barn til et ewigt förbund. 9Och skola höra Aaron och hans söner til, de skola äta dem på heligt rum; ty det är hans aldrahelgasta af HERrans offer til en ewig rätt. 10Och en man utgick, enes Israelitiska qwinnos son, den ens Egyptisk mans son war ibland Israels barn, och trätte med en Israelitisk man i lägret: 11Och nämnde namnet, och bannades. Då hade de honom fram för Mose. Och hans moder het Selomith, Dibri dotter af Dans slägte: 12Och de lade honom i fängelse, til dess dem worde wiss swar gifwen genom HERrans mun. 13Och HERren talade med Mose, och sade: 14För honom ut för lägret, som bannats hafwer, och låt alla dem, som det hörde, lägga sina händer på hans hufwud, och låt hela menighetena stena honom. 15Och säg Israels barnom: Hwilken som bannar sin GUD, han skall bära sina synd. 16Hwilken som HERrans namn nämner, han skall döden dö; hela menigheten skall stena honom. Såsom utländningen, så skall ock inländningen wara: Om han nämner det namnet, så skall han dö. 17Om någor slår ena mennisko, han skall döden dö. 18Men den som slår någon boskap, han skall betalat kropp för kropp. 19Och den som gör sinom nästa skada, honom skall man göra såsom han gjorde: 20Skada för skada, öga för öga, tand för tand; såsom han hafwer gjort ene mennisko skada, så skall man göra honom igen. 21Så at den som slår någon boskap, den skall betalat; men den som slår ena mennisko, han skall dö. 22Samma rätten skall wara ibland eder, så för utländningen, som för inländningen; ty jag är HERren edar Gud. 23Och Mose sade detta för Israels barnom, och förde honom, som bannats hade, ut för lägret, och stenade honom. Och alltså gjorde Israels barn, såsom HERren Mose budit hade.