1 Och HERren sade til Mose: Tala til Presterna, Aarons söner, och säg til dem: En Prester skall icke orena sig på någon dödan af sitt folk; 2Utan på sin skyldman, den honom näst tilkommer, såsom på sin moder, på sin fader, på sin son, på sin dotter, på sin broder; 3Och på sin syster, den ännu en jungfru och ingens mans hustru warit hafwer; den hans nästa skyldman är, på dem må han orena sig. 4Eljest skall han icke orena sig på någon, som honom är wederkommande ibland hans folk, så at han sig ohelgar. 5Han skall ock ingen plätt göra på sitt hufwud, eller afraka sitt skägg, och på hans kropp intet märke skära. 6De skola sinom Gudi helige wara, och icke ohelga sins Guds namn: Förty de offra HERrans offer, deras Guds bröd; derföre skola de wara helige. 7Han skall icke taga någon sköko, eller ena förkränkta, eller den som af sin man bortdrifwen är; ty han är helig sinom Gudi. 8Derföre skalt du räkna honom helig; ty han offrar dins Guds bröd. Han skall wara dig helig; ty jag är helig, HERren som eder helgar. 9Om ens Prests dotter begynner til at bola, den skall man upbränna i elde; ty hon hafwer skämt sin fader. 10Hwilken öfwerste Prester är ibland hans bröder, på hwilkens hufwud smörjooljan gutin är, och hans hand fylld är, så at han med kläden iklädd warder, den skall icke blotta sitt hufwud, och icke skära sin kläder sönder. 11Och skall til ingen dödan komma, och skall icke orena sig, hwarken öfwer fader eller moder. 12Utu helgedomenom skall han icke gå, at han icke ohelgar sins Guds helgedom. Ty wigelsen, hans Guds smörjoolja, är på honom: Jag är HERren. 13Ena jungfru skall han taga sig til hustru: 14Men inga enko, eller bortdrefna, eller förkränkta, eller sköko; utan ena jungfru, af sitt folk, skall han taga til hustru; 15På det han icke skall ohelga sina säd ibland sitt folk; ty jag är HERren, som honom helgar. 16Och HERren talade med Mose, och sade: 17Tala med Aaron, och säg: Om någor wank är på någrom af dine säd uti edart slägte, den skall icke gå fram, at han offrar sins Guds bröd: 18Förty hwar och en, den någon wank hafwer, skall icke gå fram, ware sig blind, halt, med ene stygga näso, med oskickeliga lemmar: 19Eller den som hafwer en sönderbruten fot eller hand: 20Eller kroppog är, eller hinno på ögonen hafwer, eller windögd, eller maslog, eller skabbog, eller förbråken är. 21Den som nu af Prestens Aarons säd hafwer en wank uppå sig, han skall icke gå fram til at offra HERrans offer; ty han hafwer en wank, derföre skall han intet nalkas intil sins Guds bröd, at han dem offrar. 22Dock skall han äta af sins Guds bröde, både af det helgo, så ock af de aldrahelgasto. 23Men dock skall han icke komma in til förlotten, ej heller nalkas altarena, så länge sådana wank på honom är, at han icke ohelgar min helgedom; ty jag är HERren, som helgar dem. 24Och Mose sade detta til Aaron, och til hans söner, och til all Israels barn.