1 Och HERren talade med Mose, sedan de twå Aarons söner döde woro, då de offrade för HERranom. 2Och HERren sade: Säg dinom broder Aaron, at han icke i alla tider ingår uti den innersta helgedomen, inom förlotten inför nådastolen som på arkenom är, at han icke dör; ty jag will låta se mig uti et moln på nådastolenom. 3Utan härmed skall han gå in: med en ung stut til syndoffer, och med en wädur til brännoffer. 4Och skall kläda den helga linna kjortelen uppå, och hafwa det linna nederklädet uppå sitt kött, och gjorda sig med et linnet bälte, och hafwa den linna hatten uppå; förty det äro de helga kläden; och skall bada sitt kött med watn, och lägga dem uppå. 5Och skall taga utaf menighetene af Israels barnom, twå getabockar til syndoffer, och en wädur til bränneoffer. 6Och Aaron skall hafwa fram stuten, sitt syndoffer, och försona sig och sitt hus. 7Och sedan taga de twå bockarna, och ställa dem fram för HERran inför dörena af wittnesbördsens tabernakel. 8Och skall kasta lott öfwer de twå bock arna; den ena lotten HERranom, den andra fribockenom. 9Och skall offra den bocken til et syndoffer, på hwilken HERrans lott föll. 10Men den bocken, öfwer hwilken dess frias lott föll, skall han ställa lefwande fram för HERran, at han skall försona honom, och släppa den fribocken i öknena. 11Och så skall han då hafwa fram sins syndoffers stut, och försona sig och sitt hus, och skall slagta honom. 12Och skall taga ena panno, full med glöd af altaret, som står för HERranom, och handena fulla med stött rökwerk, och bära det inom förlotten. 13Och lägga rökwerket på elden inför HERranom, så at dambet af rökwerket skyler nådastolen, som är på wittnesbördet, at han icke dör. 14Och skall taga blodet af stutenom, och stänka med sitt finger up åt nådastolen, frammantil. Sju resor skall han så stänka af blodet för nådastolenom med hans finger. 15Sedan skall han slagta bocken, folkens syndoffer, och bära af hans blod der inom förlotten, och skall göra med hans blod såsom han gjorde med stutens blod, och stänka desslikes dermed frammantil, up åt nådastolen. 16Och skall alltså försona helgedomen af Israels barns orenhet, och ifrå deras öfwerträdelse i alla deras synder. Sammalunda skall han göra wittnesbördsens tabernakel; ty de äro orene, som omkring ligga. 17Ingen menniska skall wara in uti wittnesbördsens tabernakel, när han går der in til at försona i helgedomenom, til dess han går ut igen; och skall alltså försona sig och sitt hus, och hela Israels menighet. 18Och när han utgår til altaret, som står för HERranom, skall han försona det; och skall taga af stutens blod, och af bockens blod, och stryka på altarens horn allt omkring. 19Och skall stänka af blodet med sitt finger sju resor der uppå, och rensa, och helga det af Israels barns orenhet. 20Och när han fullkomnat hafwer helgedomens och wittnesbördsens tabernakels och altarens försoning, skall han hafwa fram den lefwande bocken: 21Och skall då Aaron lägga båda sina händer på hans hufwud, och bekänna öfwer honom alla Israels barns missgerningar, och all deras öfwerträdelse i alla deras synder, och skall lägga dem på bockens hufwud, och låta honom löpa genom någons mans hjelp, som förhanden är, i öknena. 22At bocken skall bortbära alla deras missgerningar på sig uti wildmarkena; och låta honom i öknene. 23Och Aaron skall gå in uti wittnes bördsens tabernakel, och afkläda sig de linna kläden, som han på sig klädt hade, då han gick in uti helgedomen, och skall der låta blifwa dem: 24Och skall bada sitt kött med watn på heligt rum, och kläda sin egen kläder uppå, och gå der ut, och göra sitt bränneoffer och folkens bränneoffer, och försona både sig och folket: 25Och bränna up det feta af syndoffret på altarena. 26Men den, som förde fribocken ut, skall twå sin kläder, och bada sitt kött med watn, och sedan komma igen i lägret. 27Syndoffrens stut och syndoffrens bock, hwilkas blod til försoning burit wardt in i helgedomen, skall man föra utom lägret, och upbränna i elde, både deras hud, kött och träck. 28Och den som bränner det up, han skall twå sin kläder, och bada sitt kött med watn, och sedan komma i lägret. 29Och skall detta wara eder en ewig rätt: På tionde dagenom i sjunde månadenom skolen I späka edra kroppar, och ingen gerning göra, ware sig inländsk eller utländsk ibland eder: 30Förty på den dagen sker edor försoning, så at I warden rengjorde; ifrån alla edra synder warden I rengjorde för HERranom. 31Derföre skall det wara eder den störste Sabbath, och I skolen späka edra kroppar: En ewig rätt ware det. 32Men den försoningen skall en Prester göra, den man wigt hafwer, och hwilkens hand man fyllt hafwer til en Prest i hans faders stad; och skall kläda på sig de linna kläder, som äro heliga kläden: 33Och skall alltså försona den helga helgedomen, och wittnesbördsens tabernakel, och altaret, och Presterna, och allt folket af menighetene. 34Det skall wara eder en ewig rätt, at I försonen Israels barn af alla deras synder, ena reso om året. Och Mose gjorde såsom HERren honom budit hade.