1 Och HERren talade med Mose och Aaron, och sade: 2Om ene mennisko något kommer på hennes kötts hud, eller warder skabbot, eller etterhwitt, såsom der wille spitelska komma på hans kötts hud, skall man hafwa honom til Presten Aaron, eller til en af hans söner ibland Presterna. 3Och när Presten ser sårnaden på köttsens hud, at håren äro förwandlade til hwitnad, och rummet är så påseende, som det djupare är, än den andra huden af hans kött, så är det förwisso spitelska: Ty skall Presten bese honom, och döma honom oren. 4Om något etterhwitt är på hans kötts hud, och är dock icke rummet så påseende, at det djupare är än den andra huden på köttet, och håren äro icke förwandlade til hwitnad, så skall Presten lycka honom inne i sju dagar: 5Och på sjunde dagen bese honom, om sårnaden synes för hans ögon såsom tilförene, och hafwer intet widare ätit sig ut på hudene, så skall Presten åter sluta honom inne i sju dagar. 6Och när han beser honom annan gången, på sjunde dagen, och finner då, at sårnaden är förswunnen, och hafwer intet widare ätit sig på hudene, så skall han döma honom renan; ty det är en skabb: Och han skall twå sin kläder, och så är han ren. 7Om nu skabben widare äter sig på hudene, sedan han af Prestenom besedd och ren sagd wardt; och warder nu annan tid besedd af Prestenom: 8Ser då Presten, at skabben hafwer widare ätit sig i hudena, skall han döma honom oren: Ty det är wisserliga spitelska. 9Om någon spitelsko sårnad warder på ene mennisko, den skall man hafwa til Presten: 10När han ser och finner, at en hwitnad är kommen på hudena, och håren äro hwit wordne, och rått kött är i sårena; 11Så är det wisserliga en gammal spitelska på hans kötts hud; derföre skall Presten döma honom oren, och icke sluta honom inne; ty han är allaredo oren. 12Om spitelskan förwidgas på hudene, och går utöfwer hela hudena, ifrå hufwudet ned til fötterna, allt det Prestenom för ögonen wara kan; 13När nu Presten beser det, och finner at spitelskan är gången öfwer hela köttet, då skall han döma honom ren, efter det allt på honom förwandladt är til hwitnad; ty han är ren. 14Men är der rått kött den dagen då han besedd warder, så är han oren. 15Och när Presten ser det rå köttet, skall han döma honom oren; ty han är oren, och är wisserliga spitelsk. 16Om det rå köttet förwänder sig igen, och förwandlas til hwitnad, så skall han komma til Presten. 17Och när Presten ser och ttnner, at den sårnaden är förwandlad til hwitnad, skall han döma honom renan; ty han är ren. 18Om någrom kommer på hans kötts hud en böld, och läkes åter igen: 19Och derefter på samma rummet upkommer något hwitt, eller rödligit etterhwitt warder, skall han warda besedd af Prestenom. 20När Presten ser, at det rummet är lägre än den andra huden, och håret är förwandladt til hwitnad, så skall han döma honom oren; ty det är wisserliga wordet en spitelsko sårnad af den böldene. 21Men ser Presten och ttnner, at håren icke äro hwit, och är icke lägre än den andra huden, och är förswunnet, så skall han sluta honom inne i sju dagar. 22Äter det sig widare i hudena, så skall han döma honom oren; ty det är wisserliga en spitelsko sårnad. 23Men blifwer den etterhwitnaden så ståndandes, och äter sig icke widare, så är det ärret efter böldene; och Presten skall döma honom ren. 24Om någors mans kött warder sårt på hudene af eldsbränning, och brännesårnaden är rödlig eller hwit: 25Och Presten beser honom, och finner håret förwandladt til hwitnad, der bränningen war, och är lägre til anseende än den andra huden; så är wisserliga spitelska worden af den bränningene: Derföre skall Presten döma honom oren; ty det är en spitelsko sårnad. 26Men ser Presten och ttnner, at håret på bränningene icke är förwandladt til hwitnad, och icke lägre än den andra huden, och är dertil förswunnet; skall han sluta honom inne i sju dagar. 27Och på sjunde dagen skall han bese honom: Hafwer det widare ätit sig ut på hudene, så skall han döma honom oren: Ty det är spitelska. 28Men är det blifwit ståndande på bränningene, och icke hafwer widare ätit sig ut på hudene, och är dertil förswunnet, så är det et sår efter bränningene, och Presten skall döma honom ren; ty det är et ärr efter bränningen. 29Om en man eller qwinna warder skabbot på hufwudet eller på skägget: 30Och Presten beser sårnaden, och finner at det är lägre til anseende än den andra huden, och håret der sammastäds warder gulaktigt och tunt, så skall han döma honom oren; ty det är en spitelsko skabb på hufwudet eller skäggena. 31Men ser Presten, at skabben icke är lägre til anseende än den andra huden, och håret icke är blackt; skall han sluta honom inne i sju dagar. 32Och när han på sjunde dagen ser och finner, at skabben icke hafwer ätit sig widare, och intet gult hår på färde är, och skabben är icke lägre til anseende än den andra huden; 33Skall han raka sig, dock at han icke rakar skabben; och Presten skall åter sluta honom inne i sju dagar. 34Och när han på sjunde dagen beser honom, och finner at skabben hafwer icke widare ätit sig i hudene, och är icke lägre til anseende än den andra huden, så skall Presten säga honom ren, och han skall twå sin kläder; ty han är ren. 35Om skabben äter sig widare i hudena, sedan han ren sagd war: 36Och Presten ser och finner, at skabben hafwer ätit sig widare på hudene, så skall han icke mer fråga efter, om håren äro gulaktig; ty han är oren. 37Är det ock för ögonen, at skabben hafwer ståndit stilla, och der äro black hår upgångne, så är skabben läkt, och han är ren: Ty skall Presten säga honom renan. 38Om enom manne eller qwinno något etterhwitt kommer på hans kötts hud: 39Och Presten ser, at det etterhwita något förswinner, så är det en hwit skabb, upkommen på hudena; och han är ren. 40Om enom manne hufwudhåret affaller, så at han warder skallot, han är ren. 41Faller det honom framman af hufwudet, så är det en framskallot; och han är ren. 42Men warder der någor hwit eller rödlig sårnad uppå det skallota eller framskallota, så är det spitelska upgången på samma skallota eller framskallota. 43Derföre skall Presten bese honom, och när han finner den hwita eller rödliga sårnaden uplupen på hans skallota eller framskallota, at det synes såsom eljest spitelska på hudene; 44Så är han spitelsk och oren: Och Presten skall säga honom oren för sådana sårnads skull på hans hufwud. 45Den som spitelsk är, hans kläder skola wara rifwin, och hufwudet blott; munne skylter, och skall allstinges oren kallas. 46Och så länge den sårnaden på honom är, skall han wara oren; bo allena, och hans boning skall wara utan lägret. 47Om på et kläde kommer en spitelsko sårnad, ware sig ullet eller linnet; 48På warp eller wäft, ehwad det är, linnet eller ullet, eller på ett skinn, eller på allt det af skinn gjordt är; 49Och när den sårnaden warder blek eller rödlig, på kläde eller på skinne, eller på warpe eller wäfte, eller på något ting, som af skinn gjordt är, det är wisst en spitelsko sårnad. 50Derföre skall Presten bese det, och när han ser sårnaden, skall han sluta det inne i sju dagar. 51Och om han på sjunde dagen ser, at sårnaden hafwer widare ätit sig, på klädet, på warpenom eller wäftena, på skinne, eller hwad af skinne gjordt är; så är det en inbiten spitelsko sårnad, och det är orent. 52Och klädet skall brännas up, eller warpen, eller wäftet, ehwad det är ullet eller linnet, eller allahanda skinnwerk, der sådana sårnad uppå är: Ty det är en spitelsko sårnad, och skall brännas up i elde. 53Om Presten ser, at sårnaden icke hafwer widare ätit sig på klädet eller på warpenom, eller wäftena, eller allahanda skinnwerk; 54Så skall han bjuda, at man twår, der sårnaden är, och skall sluta det inne i andra sju dagar. 55Och när Presten ser, sedan sårnaden twagen är, at sårnaden intet förwandlad är för hans ögon, och ej heller hafwer widare ätit sig, så är det orent, och skall upbrännas på elde: Ty det är djupt inätit, och hafwer befrätit det. 56Om Presten ser, at sårnaden något förswunnen är, sedan han wardt twagen; så skall han rifwa det af klädena, af skinnena, af warpenom eller wäftena. 57Synes det ändå sedan på klädena, på warpenom, på wäftena, eller allahanda skinnwerk; så är det en fläck, och skall det upbrännas med elde, der den sårnaden uti är. 58Men klädet eller warpen, eller wäftet, eller allahanda skinnwerk, som twagit är, och sårnaden afgången är, skall man på nytt twå, och så är det rent. 59Detta är lagen om spitelsko sårnad på kläder, ehwad de äro ullen eller linnen; på warp eller wäft, och allahanda skinnwerk, til at säga dem ren eller oren.