1 Ty si, uti de dagar och i den samma tidenom, när jag omwändandes warder Juda och Jerusalems fängelse; 2Så will jag sammansamka alla Hedningar, och skall föra dem neder i Josaphats dal, och wara der med dem til rätta, på mins folks och mins arfwedels Israels wägna, at de hafwa förstrött dem ibland Hedningarna, och delt emellan sig mitt land; 3Och kastat lott öfwer mitt folk, och gifwit piltar för mat, och sålt pigor för win, och fördruckit dem. 4Och I af Zor och Zidon, och alla Philisteers gränsor, hwad hafwen I med mig at göra? Wiljen I trotsa mig? Nu wäl, om I trotsen mig, så skall jag snarliga och med hast wedergälla eder det uppå edart hufwud. 5I som hafwen tagit mitt silfwer och guld, och min sköna klenodier, och fört dem in uti edra kyrkor: 6Dertil ock sålt Juda barn och Jerusalems barn de Greker, på det I ju skullen låta dem komma långt bort ifrå sina gränsor; 7Si, jag skall upwäcka dem ifrå det rum, dit I dem sålt hafwen, och skall wedergällat eder uppå edart hufwud; 8Och skall åter sälja edra söner och döttrar genom Juda barn; de skola då sälja dem in uti rika Arabien, eno folke i fjerran land; ty HERren hafwer det talat. 9Roper detta ut ibland Hedningarna: Helger ena strid, upwäcker de starka; låter komma och updraga allt krigsfolk: 10Görer af edrom plogbillom swärd, och af edrom liom spetsar; den swage hålle sig stark. 11Gadder eder tilhopa, och kommer hit, alle Hedningar allt omkring, och församler eder; der skall HERren nederlägga dina starka. 12Står up, I Hedningar, och drager up til Josaphats dal; ty der will jag sitta, til at döma alla Hedningar allt omkring. 13Slår til med liarna, ty säden är mogen; kommer neder, ty prässen är full, och prässen löper öfwer; ty deras ondska är stor. 14Det skall wara mycket folk här och der i skiljodalenom; ty HERrans dag är hardt när i skiljodalenom. 15Sol och måne skola förmörkas, och stjernorna skola förhålla sitt sken. 16Och HERren skall ryta utaf Zion, och låta höra sina röst utaf Jerusalem, så at både himmel och jord skola bäfwa; men HERren skall wara sino folke en tilflykt, och Israels barnom ett fäste. 17Och I skolen förnimma at jag, HERren, edar Gud, bor i Zion på mino helgo berge; då skall Jerusalem heligt wara, och inge främmande mera wandra derigenom. 18På den tiden skola bergen drypa sött win, och högarne flyta mjölk, och alle Juda bäcker skola gå fulle med watn; och der skall utgå en källa ifrå HERrans hus; hon skall watna den dalen Sittim. 19Men Egypten skall öde warda, och Edom en wild ökn, för den orätts skull, som de på Juda barn bedrifwit hafwa, och utguto oskyldigt blod i deras land. 20Men Juda skall besuttet warda ewinnerliga, och Jerusalem til ewig tid. 21Och jag skall icke låta deras blod ohämnadt blifwa; och HERren skall bo i Zion.