1 Blåser med basuner i Zion, roper på mino helgo berge, darrer, alle landsens inbyggare; ty HERrans dag kommer, och är hardt när: 2En mörk dag, en bister dag, en mulen dag, och dimbog dag, lika som morgonrodnen utbreder sig öfwer bergen; nämliga, ett stort och mägtigt folk; hwilkets like tilförene icke warit hafwer, och härefter icke warda skall i ewig tid. 3För honom går en förtärande eld, och efter honom en brinnande låge; landet är för honom lika som en lustgård; men efter honom lika som en wild ökn, och ingen skall undslippa honom. 4De äro til seende såsom hästar, och ränna såsom resenärer. 5De springa ofwan på bergen, lika som der wagnar bullrade, och såsom en låge donar i halm, såsom ett mägtigt folk, som til strids rustadt är. 6Folken skola förskräcka sig för honom; all ansigte äro så blek som lerpottor. 7De skola löpa såsom hjeltar, och bestiga murarna såsom krigsmän; hwar och en skall draga rätt fram, och intet försumma sig. 8Ingen skall hindra den andra, utan hwar och en skall gå i sin orden; och när de storma och infalla, skola de intet såre warda. 9De skola rida omkring i stadenom, löpa på murarna, och stiga in uti husen; och såsom en tjuf infalla genom fenstren. 10För honom darrar landet, och himmelen bäfwar; sol och måne warda mörk, och stjernorna förhålla sitt sken; 11Ty HERren skall låta gå sin dunder för sinom här; ty hans här är ganska stor och mägtig: Han skall uträtta hans befallning; ty HERrans dag är stor, och fast förskräckelig; ho kan lida honom? 12Så säger nu HERren: Wänder eder til mig af allt hjerta, med fastande, med gråtande, och med sörjande. 13Rifwer edor hjerta, och icke edor kläder, och wänder eder til HERran, edar Gud; ty han är nådelig, barmhertig, tålig, och af stor mildhet, och låter sig snart ångra straffet. 14Ho wet, han förbarmar sig ju ännu, och efter sitt straff nåde bewiser, til spisoffer och drickoffer HERranom edrom Gudi. 15Blåser med basun i Zion; helger ena fasto; kaller menigheten tilhopa: 16Församler folket, helger församlingena; sammankaller de äldsta, hafwer de unga barn och däggobarn tilsammans: Brudgummen gånge utu sinom kamar, och bruden utu sitt mak. 17Låter Presterna, HERrans tjenare, gråta emellan förhuset och altaret, och säga: HERre, skona dino folke, och låt icke din arfwedel til skam warda, så at Hedningarne få råda öfwer dem: Hwi wilt du låta säga ibland folken: Hwar är nu deras Gud? 18Så skall då HERren hafwa nit om sitt land, och skona sino folke. 19Och HERren skall swara, och säga til sitt folk: Si, jag skall sända eder korn, must och oljo, tilfyllest, så at I skolen deraf nog hafwa; och skall icke mer låta eder på skam komma ibland Hedningarna. 20Och skall jaga dem af nordan långt bort ifrån eder, och drifwa honom bort uti et torrt och öde land; nämliga, hans ansigte bort emot hafwet österut, och hans ända bort emot yttersta hafwet: Han skall rottna och lukta för sin högfärds skull. 21Frukta dig intet, du land, utan gläd dig, och war wid et godt mod; ty HERren kan ock göra mägtig ting. 22Frukter eder intet, I djur på markene; ty boningarna i öknene skola grönskas, och trän bära sin frukt, och fikonaträn och winträn skola wäl bära. 23Och I Zions barn, fröjder eder, och warer glade i HERranom, edrom Gud, den eder nådeligit regn gifwer, och sänder eder neder morgonregn och aftonregn, såsom tilförene; 24At ladorna warda fulla med korn, och presserne öfwerflödighet af must och oljo hafwa skola. 25Och jag skall gifwa eder de åren igen, som gräshoppor, flogmatkar, lus och gräsmatkar, som min stora här woro, den jag ibland eder sände, upätit hafwa: 26At I skolen hafwa nog til at äta, och prisa HERrans edars Guds Namn, den ibland eder under gjort hafwer; och mitt folk skall icke mer til skam warda. 27Och I skolen förnimma, at jag är midt ibland Israel, och at jag är HERren, edar Gud, och ingen mer; och mitt folk skall icke mer til skam warda. 28Och derefter skall jag utgjuta min Anda öfwer allt kött, och edre söner och döttrar skola prophetera; edre äldste skola hafwa drömer, och edre ynglingar skola se syner. 29Och will jag på den tiden utgjuta min Anda, både öfwer tjenare och tjenarinnor: 30Och skall gifwa undertekn i himmelen och på jordene, nämliga blod, eld och rökdam. 31Solen skall förwandlad warda uti mörker, och månen uti blod, förrän den store och förskräcklige HERrans dag kommer. 32Och det skall ske: Ho som helst HERrans Namn åkallandes warder, han skall frälst warda; ty på Zions berg och i Jerusalem skall en salighet wara, såsom HERren sagt hafwer, och när de andra qwarblefna, de HERren kallandes warder.