1Ingen är så dristig, att han honom uppväcka tör. Ho är då den, som för mig bestå kan? 2Ho hafver något gifvit mig tillförene, att jag må honom det vedergälla? Mitt är allt det under hela himmelen är. 3Jag vill icke förtiga hans kraft; ej heller hans magt, eller huru välskapad han är. 4Ho kan upptäcka honom hans kläde? Eller ho tör vågat, att fatta honom i tänderna? 5Ho kan öppna hans anletes kindben? Förskräckeliga stå hans tänder allt omkring. 6Hans fjäll äro lika som sköldar, sammanfäste hvar i annan. 7Det ena hänger in i det andra, så att vädret icke går deremellan; 8Det hänger hvar i annan, och hålla sig tillsammans, så att de icke kunna skiljas åt. 9Hans njusande är såsom ett glimmande ljus; hans ögon äro såsom morgonrodnans ögnahvarf. 10Utaf hans mun fara bloss och eldbrandar. 11Utaf hans näso går rök, såsom utaf heta grytor och kettlar. 12Hans ande är glödande kol, och utu hans mun går låge. 13Han hafver en starkan hals, och det är honom lust, då han något förderfvar. 14Hans kötts ledamot hänga vid hvartannat; de äro faste i honom, att han icke rörd varder. 15Hans hjerta är hårdt såsom sten, och så fast som ett stycke af understenen i qvarnene. 16När han reser sig, förfära sig de starke; och när han får dem fatt, är der ingen nåde. 17Om man vill till honom med svärd, så rörer han sig intet; eller med spets, skott och harnesk. 18Han aktar jern såsom strå, och koppar såsom ruttet trä. 19Ingen skytte förjagar honom; slungostenar äro honom såsom agnar. 20Hammaren aktar han såsom strå; han bespottar de bäfvande spetsar. 21Han kan ligga på skarpt grus; han lägger sig uppå det skarpt är, såsom på dyngo. 22Han gör, att djupa hafvet sjuder såsom en gryta, och rörer det ihop, såsom man blandar ena salvo. 23Efter honom är vägen ljus; djupet aktar han såsom en gamlan gråhårotan. 24På jordene kan ingen liknas honom; han är gjord till att vara utan fruktan. 25Han föraktar allt det högt är; han är Konung öfver alla högmodiga. 26 27 28 29 30 31 32 33 34