1Och Elihu svarade, och sade: 2Håller du det för rätt, att du säger: Jag är rättvisare än Gud? 3Ty du säger: Ho blifver något räknad för dig? Hvad hjelper det, om jag håller mig ifrå synd? 4Jag vill svara dig med ordom, och dinom vännom med dig. 5Se upp till himmelen, och skåda; och se uppå skyarna, att de äro dig för höge. 6Om du syndar, hvad kan du skaffa emot honom? Och om din ondska är stor, hvad kan du göra honom? 7Och om du äst rättfärdig, hvad kan du gifva honom, eller hvad kan han taga af dina händer? 8Ene mennisko, såsom du äst, må din ondska något göra, och ene menniskos barne din rättfärdighet. 9De samme måga ropa, när dem mycket öfvervåld sker, och ropa öfver de väldigas arm; 10De der intet säga: Hvar är Gud, min skapare, som sånger gör om nattena; 11Den oss gör lärdare än djuren på jordene, och visare än foglarna under himmelen? 12Men de skola der ock ropa öfver de ondas högmod, och han skall intet höra dem; 13Ty Gud hörer icke fåfängelighetena, och den Allsmägtige ser der intet till. 14Nu säger du; Du ser honom intet; men en dom är för honom, allenast förbida honom. 15Om hans vrede icke så hastigt hemsöker, och intet sköter, att der så många laster äro, 16Derföre hafver Job fåfängt öppnat sin mun; och gifver onyttig ord före med oförnuft.