1 Så låt oss nu frukta, att wi icke försumme det löfte, som är, att wi skole ingå i Hans rolighet; och att ibland oss icke någon tillbaka blifwer. 2Ty det är ock oss förkunnadt, så wäl som dem; men det halp dem intet, att de hörde ordet; efter de som hörde, satte der icke tro till. 3Ty wi, som tro, ingå i roligheten; som Han sade: Såsom jag swor i min wrede, de skola icke ingå i min rolighet; der dock de werk fullbordade woro af werldens begynnelse. 4Ty Han sade enstäds om den sjunde dagen alltså: Och Gud hwilade på sjunde dagen af all sin werk. 5Och åter nu här: De skola icke ingå i min rolighet. 6Efter det är ännu för handen, att somlige skola der ingå, och de, som det i förstone bebådadt wardt, äro icke komne dertill, för otrons skull; 7Lägger Han åter en dag före, efter så lång tid, och säger genom David: I dag, såsom sagdt är, i dag, om I hören Hans röst, så förhärder icke edra hjertan. 8Ty om Josue hade kommit dem till rolighet, hade han ingalunda om en annan dag sedan sagt. 9Derföre står Guds folk en rolighet tillbaka. 10Ty den som ingången är uti Hans rolighet, han hafwer ock fått hwila af sina werk, såsom Gud af sina. 11Så winnläggom oss nu, att wi måge inkomma uti denna roligheten, på det icke någon skall falla uti samma otros efterdömelse. 12Ty Guds ord är lefwande, och kraftigt, och skarpare än något twäeggat swärd: och går igenom, till dess det åtskiljer själ och anda, och märg och ben; och är en domare öfwer tankar och hjertans uppsåt. 13Och för Honom är intet kreatur osynligt: utan all ting äro blott och uppenbar för Hans ögon : om Honom tale wi. 14Efter wi nu hafwe en stor Öfwersteprest, JEsum Guds Son, som i himmelen faren är, så låt oss hålla bekännelsen. 15Ty wi hafwe icke en Öfwersteprest, som icke kan warkunna sig öfwer wår swaghet; utan den som frestad är i all ting, likasom wi, dock utan synd. 16Derföre låt oss trösteliga framgå till nådastolen: att wi måge få barmhertighet, och finna nåd, på den tid oss hjelp behöfwes.