1 Derföre, I helige bröder, som delaktige ären uti den himmelska kallelsen, akter på Aposteln och Öfwerstepresten, den wi bekänna, Christum Jesum. 2Hwilken trogen är Honom, som Honom gjort hafwer, såsom ock Moses, i allt Hans hus. 3Så mycket större ära wärd än Moses, som Han hafwer större ära som huset byggde, än sjelfwa huset. 4Ty hwart och ett hus bygges af någon; men Gud är den som all ting gjort hafwer. 5Och Moses war trogen i allt Hans hus, såsom en tjenare, de ting till wittnesbörd, som framdeles yppas skulle. 6Men Christus såsom en Son, i sitt hus; hwilket hus wi äro, om wi annars förtröstningen, och hoppets berömmelse, intill ändan fast behålle. 7Derföre, såsom den Helige Ande säger: I dag om I fån höra Hans röst, 8Så förhärder icke edra hjertan; såsom skedde i wreden på frestelsedagen, i öknen; 9Då edra fäder frestade mig; de bepröfwade, och sågo mina werk, i fyratio år. 10Derföre wardt jag wred på detta slägte, och sade: Alltid fara de wille med hjertat; men de wisste icke mina wägar. 11Så att jag ock swor i min wrede: De skola icke komma uti min rolighet. 12Ser till, käre bröder, att tilläfwentyrs uti någon bland eder icke är ett argt och otroget hjerta, som träder ifrån lefwande Gud. 13Utan förmaner eder sjelfwa alla dagar, så länge det nämnes i dag: att ingen ibland eder blifwer förhärdad genom syndens bedragelse. 14Ty wi äro delaktige wordne af Christo: om wi annars tron, som wi begynt hafwe, fast behålle intill ändan. 15Emedan det säges: I dag, om I fån höra Hans röst, så förhärder icke edra hjertan, såsom skedde i wreden. 16Ty somlige, som henne hörde, förtörnade Honom; men icke alle som farne woro utaf Egypten, genom Mose. 17Men hwilkom war Han wred i fyratio år? War Han icke dem, som syndat hade, hwilkas kroppar förföllo i öknen? 18Men hwilka swor Han då, att de icke skulle komma in i Hans rolighet, utan de otrogna? 19Och wi se, att de icke kunde ingå, för otrons skull.