1 Men tron är en wiss förlåtelse på det som man hoppas, och intet twifla om det man icke ser. 2Genom henna hafwa de gamla fått wittnesbörd. 3Genom tron besinna wi, att werlden är fullbordad genom Guds ord : så att allt, det man ser, är wordet af intet. 4Genom tron offrade Abel Gudi större offer än Cain, med hwilket han fick wittnesbörd, att han war rättfärdig, då Gud gaf om hans gåfwor wittnesbörd; och genom henne talar han ännu, ändock han död är. 5Genom tron wardt Enock borttagen, så att han icke skulle se döden, och fanns icke, derföre att Gud borttog honom ; ty förr än han borttagen war, hade han fått wittnesbörd, att han täcktes Gudi. 6Ty utan tron är omöjligt täckas Gudi. Ty den till Gud komma will, han måste tro att Gud är; och att Han lönar dem som söka Honom. 7Genom tron ärade Noe Gud, och beredde arken till sitt hus salighet, då han fick Guds befallning om de ting, som icke syntes; genom hwilken han fördömde werlden, och wardt den rättfärdiges arfwinge, som af tron är. 8Genom tron wardt Abraham lydig, då han kallad wardt till att utgå i det land, som han få skulle till arfs; och for ut, och wisste icke, hwart komma skulle. 9Genom tron war han en främling uti det landet honom lofwadt war, likasom uti ett främmande land, bodde uti tabernaklet med Isaac och Jacob, som medarfwingar woro till samma löfte. 10Ty han wäntade efter en stad, som grund hade; hwilken byggmästare och skapare är Gud. 11Genom tron fick och Sara kraft till att afla, och födde öfwer sin ålders tid; ty hon höll honom trofast, som det lofwat hade. 12Derföre wordo ock af en, som i den måtton död war, många födde, såsom stjernorna på himmelen, och som sanden är i hafstranden, den otalig är. 13I tron äro desse alle döde, och hafwa dock intet fått af löftet; utan sett det fjerran efter, och trott deruppå, och låtit sig nöja, bekännande sig wara gäster och främande på jorden. 14Ty de, som sådant säga, gifwa tillkänna, att de söka ett fädernesland. 15Och om de hade det ment, der de utgångne woro, hade de wäl haft tid att wända tillbaka. 16Men nu begära de ett bättre, det är, det himmelska. Derföre skämmes icke Gud kallas deras Gud; ty Han hafwer beredt dem en stad. 17Genom tron offrade Abraham Isaac, när han försökt wardt; och offrade enda sonen, då han hade fått löftet; 18Om hwilken sagdt war: Uti Isaac skall dig din säd kallad warda; 19Och tänkte, att Gud kunde ock wäl uppwäcka ifrån det döda; deraf tog han ock honom igen till en liknelse. 20Genom tron wälsignade Isaac Jacob och Esau om tillkommande ting. 21Genom tron, då Jacob dog, wälsignade han båda Josephs söner; och tillbad det öfwersta på hans spira. 22Genom tron, då Joseph dö skulle, talade han om Israels barns utgång; och gaf befallning om sina ben. 23Genom tron wardt Moses fördåld i tre månader af sina föräldrar, då han född war; derföre att de sågo, att han war ett däjeligt barn, och fruktade icke konungens bud. 24Genom tron, då Moses war stor worden, nekade han sig wara Pharaos dotterson; 25Och wille mycket hellre lida bedröfwelse med Guds folk, än till en tid hafwa lust i synden; 26Och höll Christi försmädelse för större rikedom, än de håfwor uti Egypten; ty han såg efter lönen. 27Genom tron öfwergaf han Egypten, icke fruktande konungens wrede; ty han höll sig wid den han icke såg, såsom han Honom sett hade. 28Genom tron höll han Påska, och blods utgjutelse, på det han, som drap allt det förstfödt war, skulle icke komma wid dem. 29Genom tron gingo de genom det Röda hafwet, såsom på torra landet; hwilket de Egyptier ock försökte, och drunknade. 30Genom tron föllo murarna i Jericho, då man i sju dagar omkring gångit hade. 31Genom tron förgicks icke den skökan Rahab med de otrogna, då hon de spejare anammat hade med frid. 32Och hwad skall jag mer säga? Tiden wore mig för stackot, när jag förtälja skulle, om Gideon, om Barak, och Simson, och Jephthah, och David, och Samuel, och propheterna. 33Hwilka genom tron hafwa wunnit konungariken, gjort rättfärdighet, fått löfte, igenstoppat lejons mun; 34Elds kraft utsläckt, swärdsegg undkommit, äro kraftige wordne af swagheten, äro starke wordne i striden, hafwa nederlagt främmande härar. 35Qwinnorna hafwa igenfått sina döda utaf uppståndelsen; somliga wordo sönderslagne, och hafwa ingen förlossning welat anamma, på det de skulle få uppståndelsen, som bättre är. 36Somlige hafwa lidit spott och hudflängning; och dertill bojor och fängelse; 37Wordo stenade, sönderhuggne, genomstugne, döde för swärd; hafwa gångit i fårskinn och getskinn, fattige, trängde, bedröfwade; 38Hwilkom werlden icke wärdig war; och hafwa gått elände i öknar, och i berg, och i skrefwor, och i jordkulor. 39Alla dessa hafwa genom tron fått wittnesbörd, och hafwa dock icke fått löftet. 40Därföre att Gud hade föresett om oss något det bättre war: att de icke utan oss skulle fullkomnade warda.