1 Och Gud wälsignade Noah och hans söner, och sade: Warer fruktsamme, och förökens, och upfyller jordena. 2Edor fruktan och rädsla ware öfwer all djur på jordene, öfwer alla foglar under himmelen, och öfwer allt det som kräker på jordene, och alle fiskar i hafwet ware gifne i edra hand. 3Allena äter icke kött, det ännu lefwer i sinom blod. 4 5Förty, jag will ock hämnas öfwer edar kropps blod, och will hämnat uppå all djur, och will hämnas menniskones lif på hwarjo och ena mennisko, eho hon är. 6Den som utgjuter menniskoblod, hans blod skall ock af menniskom utgjutit warda. Förty Gud hafwer gjort menniskona efter sitt beläte. 7Warer fruktsamme, och förökens, och förkofrer eder på jordene, at I upfyllen henne. 8Yttermera sade Gud till Noah, och hans söner med honom: 9Si, jag gör med eder et förbund, och med edra säd efter eder; 10Och med allom lefwandom djurom som med eder äro, i foglar, i fänad, och i allom djurom, som på jordene när eder äro: Af allt det som utur arkenom gångit är, ehwad djur det är på jordene. 11Och will göra mitt förbund med eder i så måtto, at härefter skall nu icke mer allt kött förderfwadt warda med flodsens watn, och skall härefter ingen mer flod komma, den jordena förderfwa skall. 12Och Gud sade: Detta är teknet til mitt förbund, som jag gjort hafwer emellan mig och eder, och all lefwande djur med eder härefter til ewig tid. 13Min båga hafwer jag satt i skynom, den skall wara teknet til mitt förbund emellan mig och eder, och all lefwande djur med eder härefter til ewig tid. 14Och när så sker, at jag förer skyn öfwer jordena, så skall man se min båga i skynom. 15Och så skall jag tänka på mitt förbund emellan mig och eder, och all lefwande djur i hwart och et kött, at icke mer skall komma flod härefter, den allt kött förderfwa skall. 16Derföre skall min båge wara i skynom, at jag skall se uppå honom, och tänka uppå det ewiga förbund emellan Gud och all lefwande djur i hwarjo och eno kötte, som på jordene är. 17Det samma sade ock Gud til Noah: Detta skall wara teknet til det förbund, som jag gjort hafwer emellan mig och allt kött på jordene. 18Noahs söner, som utur arkenom gingo, äro desse: Sem, Ham, Japhet. Men Ham är fadren til Canaan. 19Dessa tre äro Noahs söner, af hwilkom all land besatt wordo. 20Och Noah begynte til och wardt en åkerman, och plantade wingård. 21Och då han drack af winet, wardt han drucken, och låg oskyld uti sine hyddo. 22Då nu Ham, Canaans fader, såg sins faders blygd, sade han det bådom sinom brödrom, som ute woro. 23Då togo Sem och Japhet et kläde, och lade på bägges deras skuldror, och gingo baklänges til, och öfwertäckte deras faders blygd, och deras ansikte war ifrå wändt, så at de deras faders blygd icke sågo. 24Som nu Noah upwaknade af sino wine, och fick weta hwad hans yngste son honom gjort hade, sade han: 25Förbannad ware Canaan, och ware en träl under alla trälar ibland hans bröder. 26Och sade yttermera: Lofwad ware HERren Sems Gud, och Canaan ware hans träl. 27Gud förwidge Japhet, och låte honom bo i Sems hyddor, och Canaan ware hans träl. 28Och Noah lefde efter flodena trehundrade och femtio år. 29Så at hans hela ålder wardt niohundrade och femtio år, och blef död.