1 Och Jacob kallade sina söner, och sade: Församler eder, at jag må förkunna eder, hwad eder skall hända i den yttersta tiden. 2Kommer tilhopa, och hörer til, I Jacobs barn; hörer edar fader Israel. 3Ruben min förste son, du äst min kraft, och min första magt, den öfwerste i offret, och den öfwerste i riket. 4Han utlöper med hast som watn: Du skalt icke wara den öfwerste; ty du hafwer upstigit i dins faders lägre, och der hafwer du med det upstigandet besmittat mina säng. 5De bröder Simeon och Levi, de hafwa handlat orättfärdiga med deras mordwapn. 6Min själ komme icke i deras råd, och min härlighet ware icke i deras förbund: Förty uti deras wrede hafwa de dödat mannen, och uti deras öfwerdådighet hafwa de förderfwat oxan. 7Förbannad ware deras wrede, at hon så styf är, och deras grymhet, at hon så hård är: Jag skall skingra dem i Jacob, och förströ dem i Israel. 8Juda, du äret, dig skola dine bröder lofwa, din hand skall wara dina fiender på halsen; för dig skola dins faders barn buga sig. 9Juda är et ungt lejon, du äst högt kommen, min son, genom stor seger: Han hafwer nederböjt sig, och lägrat sig som et lejon, och som en lejinna. Ho törs sätta sig up emot honom? 10Spiran skall icke warda tagen ifrån Juda, ej heller en mästare ifrå hans fötter, till dess Hjelten kommer; och honom skola folken tilfalla. 11Han warder bindandes sin fåla wid winträt, och sine åsninnos son wid den ädla winqwisten. Han skall twå sin kläder i win, och sin mantel i winbärs blod. 12Hans ögon äro rödaktigare än win, och hans tänder äro hwitare än mjölk. 13Sebulon skall bo wid hafshamnena, och wid skepphamnena, och sträcka sig intil Sidon. 14Isaschar skall wara en benåsne, och lägra sig emellan gränsorna. 15Och han såg rolighetena, at hon är god, och landet, at det är lustigt, och böjde sina härdar til at bära, och är worden en skattskyldig tjenare. 16Dan skall warda en domare ibland sitt folk, såsom et annat slägte i Israel. 17Dan skall warda en orm på wägenom, och en huggorm på stigenom, och bita hästen i foten, at den derpå rider, skall til rygga falla. 18HERre, jag wäntar efter dina helso. 19Gud, wäpnad, skall föra hären, och åter igen föran. 20Af Asser kommer hans feta bröd, och han skall gifwa Konungenom kräselig mat. 21Naphthali är en snar hjort, och gifwer kosteligit tal. 22Joseph skall tilwäx; han skall tilwäxa likawist som wid en källo: Döttrarna träda fram uti regementet. 23Och ändock skyttarne woro honom förbittrade, trätte med honom, och hatade honom: 24Så är dock hans boge blifwen fast, och hans händers armar äro förmannade, genom dess mägtiges händer i Jacob: Af honom äro komne herdar, stenar i Israel. 25Ifrå dins faders Gud är dig kommen hjelp, och af den Allsmägtiga äst du wälsignad med wälsignelse ofwan efter af himlenom; med wälsignelse af djupet, som under ligger; med wälsignelse på bröst och qwed. 26Den wälsignelse, som dinom fader och minom föräldrom lofwad är, går mägteliga efter deras önskan, som höge äro i werldene. Utaf Joseph skola hufwuden warda, och de öfwerste Nazareer ibland sina bröder. 27BenJamin är en glupande ulf: Om morgonen skall han äta rof, men om aftonen skall han utskifta rofwet. 28Desse alle äro de tolf Israels slägter, och det är det, som deras fader hafwer talat med dem, då han wälsignade dem, hwar med sin besynnerliga wälsignelse. 29Och han böd dem, och sade til dem: Jag skall samkas til mitt folk; begrafwer mig när mina fäder, i den kulone på Ephrons Hetheens åker. 30I den dubbelkulone, som ligger emot Mamre i Canaans lande, hwilka Abraham köpte til en arfgrift med åkrenom af Ephron den Hetheen. 31Der hafwa de begrafwit Abraham och Sara hans hustru: Der hafwa de ock begrafwit Isaac och Rebecka hans hustru: Der hafwer jag ock begrafwit Lea; 32I den åkrenom och de kulone, som af Heths barnom köpt är. 33Och när Jacob hade lyktat buden til sin barn, lade han sina fötter samman på sängene, led af, och wardt samkad til sitt folk.