1 Och Joseph befallte honom, som war öfwer hans hus, och sade: Fyll dessa männernas säckar med spisning, så mycket de kunna föra, och lägg hwarjom sina penningar ofwan i hans säck: 2Och mina silfskål ofwan i dens yngstas säck med penningarna för sädena. Han gjorde, som Joseph honom sade. 3Om morgonen, då ljust wardt, läto de männerna fara med sina åsnar. 4Då de nu woro ut af stadenom, och icke långt komne, sade Joseph til honom, som war öfwer hans hus: Up och far efter männerna, och när du får dem, så säg til dem: Hwi hafwen I lönt godt med ondo? 5Är icke det der min herre dricker utaf, och der han spår med? I hafwen illa gjort. 6Och som han beslog dem, sade han sådan ord til dem. 7De swarade honom: Hwi talar min herre sådana ord? Bort det, at dine tjenare skulle så göra. 8Si, penningarna, som wi funnom ofwan uti wåra säckar, hafwom wi fört til dig igen af Canaans lande: Och hwi skulle wi då hafwa stulit silfwer eller guld af dins herras huse? 9När hwilken det warder funnit ibland dina tjenare, han må dö: Dertil wilje wi ock wara mins herras trälar. 10Han sade: Ja, ware som I hafwen sagt: När hwilkom det finnes, han ware min träl: men I skolen wara löse. 11Och då de hastade sig, och lade hwar sin säck af ned på jordena, och hwar lät up sin säck. 12Och han sökte, och begynte på den första, in til den yngsta; då fans skålen i BenJamins säck. 13Då refwo de sin kläder, och ladde hwar uppå sin åsna, och foro åter in i staden. 14Och Juda gick med sina bröder in i Josephs hus: Ty han war ändå der, och de föllo ned på jordena för honom. 15Joseph sade til dem: Hwi torden I det göra? Weten I icke, at en sådana man, som jag är, kunde spå til? 16Juda sade: Hwad skole wi säga minom herra, eller huru skole wi bära före? Gud hafwer funnit dina tjenares missgerningar: Si, wi och den, som skålen är funnen när, äre min herras trälar. 17Men han sade: Bort det, at jag skulle så göra. Den mannen, som skålen är funnen när, han skall wara min träl: Men I farer med frid up til edar fader. 18Då gick Juda til honom, och sade: Min herre, låt din tjenare tala et ord i dina öron, min herre, och din wrede harmes icke öfwer din tjenare; ty du äst såsom Pharao. 19Min herre frågade sina tjenare, och sade: Hafwen I ock någon fader, eller broder? 20Då swarade wi: Wi hafwe en fader, och han är gammal, och en ung dräng föddan i hans ålderdom, och hans broder är död, och han är allena blifwen igen af sine moder, och hans fader hafwer honom kär. 21Då sade du til dina tjenare: Hafwer honom hit ned til mig, och jag will göra honom godt. 22Men wi swarade minom herra: Pilten kan icke komma ifrå sinom fader: Hwar han komme honom ifrå, dödde han. 23Då sade du til dina tjenare: Hwar edar yngste broder icke kommer här med eder, skolen I icke mera komma för min ögon. 24Då forom wi up til din tjenare, min fader, och sadom honom mins herras tal. 25Då sade wår fader: Farer åter bort, och köper oss någon spisning. 26Men wi sade: Wi kunne icke fara der ned, med mindre wår yngste broder är med oss, så wilje wi fara der ned: Ty wi kunne icke komma för dens mansens ögon, hwar wår yngste broder icke är med oss. 27Då sade din tjenare, min fader, til oss: I weten, at min hustru hafwer födt mig twå: 28Den ene gick bort ifrån mig, och det sades, at han skulle wara ihjälrifwen; och jag hafwer ej sett honom allt härtil. 29Skolen I ock taga denna ifrå mig, och honom wederfars något ondt, så warden I drifwande min grå hår med sorg ned i grafwena. 30Om jag nu komme hem til din tjenare, min fader, och pilten wore icke med oss, efter hans själ hänger in til desses själ; 31Så sker det, då han ser, at pilten icke är tilstädes, at han dör: Så worde wi dine tjenare, dins tjenares, wårs faders grå hår förande med jämmer ned i grafwena. 32Ty jag, din tjenare, hafwer warit minom fader god för pilten, och sagt: Hafwer jag icke honom til dig igen, så will jag hafwa skuld i alla mina lifsdagar. 33Derföre, låt din tjenare blifwa här qwar minom herra för en träl i piltens stad; och låt pilten fara up med sina bröder. 34Förty, huru skulle jag fara up til min fader, när pilten är icke med mig? Jag finge se den jämmer, som min fader uppå komme.