1 Och tu år derefter hade Pharao en dröm, såsom han hade ståndit wid älfwena, 2Och sett af älfwene upstiga sju nöt skön och fet; och de gingo i goda bet. 3Sedan såg han annor sju nöt upstiga af älfwene, wanskapeliga och magra; och gingo jemte de andra på strandene wid älfwena. 4Och de sju wanskapeliga och magra nöten åto up de sju sköna och feta nöten. Då waknade Pharao. 5Och han somnade åter, och åter drömde honom, och såg, at sju ax full och tjock wäxte på enom stjelk. 6Derefter såg han sju tunn förwisen ax upgå. 7Och de sju magra axen upslukte de sju stora och fulla axen. Då waknade Pharao, och såg, at det war en dröm. 8Och då det wardt morgon, war hans ande bedröfwad; och skickade ut, och lät kalla alla spåmän i Egypten, och alla wisa, och förtälde dem sin dröm: Men der war ingen, som honom kunde uttyda för Pharao. 9Då talade den öfwerste skänken med Pharao, och sade: Jag kommer ihog i dag mina synder. 10Då Pharao war förtörnad på sina tjenare, och lade mig med den öfwersta bakaren i fängelse, i hofmästarens hus; 11Då drömde oss bådom i ene natt, hwar sin dröm, hwars uttydning hwarjom för sig pågalt. 12Då war när oss en Ebreisk ung man, hofmästarens tjenare; honom förtälde wi det, och han uttydde oss wåra drömmar, hwarjom efter sinom dröm. 13Och som han oss uttyddet, så är det gånget: Ty jag är åter satt til mitt ämbete, och han är hängder. 14Då sände Pharao bort, och lät kalla Joseph, och de hade honom utu fängslet. Och han lät raka sig, och förwandla sin kläder, och kom in til Pharao. 15Då sade Pharao til honom: Mig hafwer drömt en dröm, och ingen är, som honom uttyder: Men jag hafwer hört af dig sägas, at när du hörer en dröm, då uttyder du honom. 16Joseph swarade Pharao, och sade: Det står icke mig til; men Gud skall dock förkunna Pharao det godt är. 17Pharao sade til Joseph: Mig drömde, jag stod på strandene wid älfwena, 18Och såg upstiga af älfwene sju nöt, fet och skön, och de gingo i goda bet; 19Och efter dem såg jag sju annor nöt upstiga, tunn och fast wanskapeliga och magra; jag hafwer icke i hela Egypten sett så wanskapeliga. 20Och de sju wanskapeliga och magra nöten åto up de sju första feta nöten. 21Och då de hade ätit dem up, syntes intet på dem, at de hade ätit dem, och woro wanskapeliga såsom tilförene. Då waknade jag. 22Och såg åter i minom dröm sju ax woxen på enom stjelk full och tjock. 23Derefter gingo up sju torr ax tunn och förwisen. 24Och de sju tunna axen upsluko de sju torra axen. Och jag hafwer sagt det mina spåmän; men de kunna icke tyda mig det ut. 25Joseph swarade Pharao: Båda drömarne, Pharao, äro ens. Gud förkunnar Pharao, hwad han göra will. 26De sju sköna nöten äro sju år, och de sju fulla axen äro ock de sju åren: Det är allt enahanda dröm. 27De sju magra nöten och wanskapeliga, som efter de andra upstigna äro, äro sju år; och de sju magra och förwisnade axen skola wara sju hård år. 28Det är nu det jag sagt hafwer til Pharao, at Gud underwisar Pharao, hwad han göra will. 29Si, sju år warda kommande med stor ymnoghet i hela Egypti lande. 30Och efter dem warda sju hård år kommande, at man warder förgätandes all sådana ymnoghet i Egypti lande: Och den dyre tiden warder förtärandes landet; 31At man intet skall weta af den ymnoghetene i landena, för den dyra tidens skull, som efter kommer: Förty han skall warda ganska swår. 32Men det Pharao hafwer andra resona drömt betyder, at Gud skall sådant wisserliga och snarliga göra. 33Nu må Pharao se efter en förståndig och wis man, den han sätta må öfwer Egypti land; 34Och skaffa, at han förskickar ämbetsmän i landena, och taga den femte delen i Egypti lande i de sju rika åren. 35Och församle alla spisning af de goda åren, som komma skola, at de låta inkomma säd uti Pharaos kornhus til förråd i städerna, och förwara det: 36På det man finner landena spisning i de sju hårda åren, som komma skola öfwer Egypti land; at landet icke förderfwas af hunger. 37Det talet behagade Pharao och alla hans tjenare wäl. 38Och Pharao sade til sina tjenare: Huru kunne wi finna en sådana man, som Guds Ande är uti? 39Och sade til Joseph: Efter Gud hafwer allt sådant kundgjort dig, är ingen så klok och förståndig, som du. 40Du skall wara öfwer mitt hus, och efter dino orde skall allt mitt folk lydigt wara: Allena i mitt konungsliga säte will jag wara mer än du. 41Och sade: Si, jag hafwer satt dig öfwer hela Egypti land. 42Och tog sin ring af sine hand, och klädde honom Joseph i hwitt silke, och hängde en guldkedjo på hans hals. 43Och lät honom sitta på den andra wagnen, och lät utropa honom: Denne är landsens fader: Och satte honom öfwer hela Egypti land. 44Och Pharao sade til Joseph: Jag är Pharao; utan din wilja skall ingen, i hela Egypti lande, röra sin hand eller fot. 45Och kallade honom det hemligaste rådet; och gaf honom til hustru Asnath Potiphera dotter Prestens i On. Så for Joseph ut til at bese Egypti land. 46Och han war tretio år gammal, då han stod för Pharao. Och for ut ifrå Pharao, och for omkring hela Egypti land. 47Och landet gjorde allt så i de sju rika åren. 48Och församlade i de sju åren alla spisning i Egypti land, och läto det i städerna: Ehwad spisning som wäxte på markene wid hwar och en stad allt omkring, det läto de komma der in. 49Så lade Joseph tilhopa sädena öfwer måtto mycket, som sandkornen i hafwet, så at han wände igen at räkna; ty man kunde det icke räkna. 50Och Joseph wordo födde twå söner, förra än den dyre tiden kom, hwilka honom födde Asnath Potiphera dotter Prestens i On. 51Och kallade den första Manasse; förty, sade han, Gud hafwer låtit mig förgäta alla mina olycko, och mins faders hus. 52Den andra kallade han Ephraim; förty, sade han, Gud hafwer låtit mig wäxa til i mins eländes lande. 53Då nu de sju rika åren woro framliden i Egypten, 54Så begynte de sju hårda åren gå uppå, som Joseph hade omtalat. Och wardt en dyr tid i all land; men i hela Egypti lande war bröd. 55Då nu Egypti land ock led hunger, ropade folket til Pharao om bröd. Men Pharao sade til alla Egyptier: Går bort til Joseph, hwad han säger eder, det görer. 56När nu dyr tid war öfwer allt landet, slog Joseph kornhusen up allestäds, och sålde de Egyptier: Förty som dyre tiden wardt ju längre ju större i landena. 57Och all land kommo til Egypten, til att köpa när Joseph: Förty den dyre tiden fick öfwerhandena i all land.