1 Men Jacob bodde i de landena, der hans fader war en främling uti, nemliga i Canaans lande. 2Och detta är Jacobs slägt: Joseph war sjutton år gammal, då han wardt en herde öfwer hjorden med sina bröder; och pilten war när Bilhas och Silpas sins faders hustrurs barnom: Och han sade för deras fader, hwilket ondt rykte öfwer dem war. 3Men Israel hade Joseph kärare än alla de andra sin barn, efter han hade födt honom i ålderdomen: Och gjorde honom en brokot kjortel. 4Då nu hans bröder sågo, at deras fader hade honom kärare än alla hans bröder, wordo de honom hätske, och kunde icke tala honom et wänligit ord til. 5Derutöfwer hade Joseph ena reso en dröm, och sade sina bröder deraf. Då blefwo de honom ännu hätskare. 6Ty han sade til dem: Käre, hörer hwad mig hafwer drömt. 7Mig tyckte wi bundom kärfwar på markene, och min kärfwe reste sig up och stod; och edre kärfwar der omkring bugade sig för min kärfwa. 8Då sade hans bröder til honom: Skulle du warda wår Konung, och råda öfwer oss? Och wordo honom ändå hätskare för hans dröm och hans tals skull. 9Och han hade ännu en annan dröm, den förtälde han sina bröder, och sade: Si, jag hafwer ännu haft en dröm: Mig tyckte, at solen och månen och ellofwa stjernor bugade sig för mig. 10Och då det hans fader och hans bröder sagdt wardt, straffade honom hans fader, och sade til honom: Hwad är det för en dröm, som dig hafwer drömt? Skall jag och din moder och dine bröder komma, och falla ned på jordena för dig? 11Och hans bröder afundades wid honom. Men hans fader behölt dessa ord. 12Då nu hans bröder gingo bort til at beta deras faders boskap i Sichem; 13Sade Israel til Joseph: Wakta icke dine bröder boskapen i Sichem? Kom, jag will sända dig til dem. Han sade: Här är jag. 14Och han sade: Gack bort och se til, om det står wäl til med dina bröder och boskapenom; och säg mig igen, huru det hafwer sig. Och han sände honom utaf den dalenom Hebron, at han skulle gå til Sichem. 15Då fann honom en man, der han for will på markene. Han frågade honom, och sade: Hwem söker du? 16Han swarade: Jag söker mina bröder: Käre, säg mig, hwarest de wakta hjorden. 17Mannen sade: De äro hädan farne; ty jag hörde, at de sade: Låt oss gå til Dothan. Då drog Joseph efter sina bröder, och fann dem i Dothan. 18Som de nu långt ifrå fingo se honom, förra än han kom när intil dem, rådslogo de til at döda honom; 19Och sade inbördes: Si, drömaren kommer här. 20Så kommer nu, och låter oss slå honom ihjäl och kasta honom i ena grop; och säga, at et ondt djur hafwer ätit up honom: Så får man se, hwad hans drömar äro. 21När Ruben hörde det, wille han frälsa honom af deras händer, och sade: Låter oss icke slå ena själ. 22Och ytterligare sade Ruben til dem: Låter oss icke utgjuta blod: Utan låt oss kasta honom i den gropena, som är i öknene, och icke komma händer wid honom. Men han wille hafwa frälst honom utu deras hand, at han måtte hafwa haft honom til sin fader igen. 23Då nu Joseph kom til sina bröder, afklädde de honom hans kjortel, med den brokota kjortelen, som han hade uppå sig. 24Och togo honom, och kastaden i ena grop; men gropen war tom, och intet watn deruti. 25Och de satte sig ned til at äta. I det hofwo de sin ögon up, och sågo en hop Ismaeliter komma ifrå Gilead med deras camelar; de förde kryddor, balsam och mirrham, och foro ned uti Egypten. 26Då sade Juda til sina bröder: Hwad hjelper det oss, at wi dräpe wår broder, och fördölje hans blod? 27Kommer, och låter oss sälja honom de Ismaeliter, at wåra händer icke förtaga sig på honom; ty han är wår broder, wårt kött och blod. Och de lydde honom. 28Och då de Midianitiske köpmännerne foro der fram, drogo de honom up af gropene, och sålde honom de Ismaeliter för tjugu silfwerpenningar: De förde honom in i Egypten. 29Då nu Ruben kom åter til gropena, och fann icke Joseph derinne, ref han sin kläder; 30Och kom åter til sina bröder, och sade: Pilten är icke der; hwart skall jag? 31Då togo de Josephs kjortel, och slagtade en bock, och indoppade kjortelen i blodet; 32Och sände den brokota kjortelen bort, och läto bära honom til deras fader, och sade: Denna hafwom wi funnit: Se, om det är dins sons kjortel eller ej. 33Men han kände honom, och sade: Det är mins sons kjortel. Et ondt djur hafwer ätit up honom; et wilddjur hafwer rifwit Joseph. 34Och Jacob ref sin kläder, och swepte en säck om sina länder, och sörjde sin son långan tid. 35Och alle hans söner och döttrar gingo til, at de skulle hugswala honom; men han wille icke låta hugswala sig, och sade: Jag warder med sorg wederfarande i grafwena til min son. Och hans fader gret honom. 36Men de Midianiter sålde honom in i Egypten Potiphar, Pharaos hofmästare.