1 Så kom en dyr tid i landet, efter den förra, som war i Abrahams tid: Och Isaac for til Abimelech, de Philisteers Konung, til Gerar. 2Då uppenbarade sig honom HERren, och sade: Far icke ned i Egypten; utan blif i det land, som jag säger dig. 3Blif en främling i desso landena, och jag skall wara med dig, och wälsigna dig: Förty dig dine säd skall jag gifwa all denna landen, och skall stadfästa min ed, som jag dinom fader Abraham swurit hafwer. 4Och skall föröka dina säd såsom stjernorna på himmelen, och skall gifwa dine säd all denna landen: och igenom dina säd skola all folk på jordene wälsignade warda. 5Derföre, at Abraham hafwer warit mina röst hörig, och hafwer hållit mina seder, min bud, mina stadgar och min lag. 6Så bodde Isaac i Gerar. 7Och när folket i den landsändanom frågade honom om hans hustru, sade han: Hon är min syster; ty han fruktade at säga: Hon är min hustru; at de tiläfwentyrs icke måtte slagit honom ihjäl för Rebeckas skull: Ty hon war dägelig under ansiktet. 8Då han nu hade warit der en tid lång, såg Abimelech de Philisteers Konung ut genom fenstret, och wardt warse at Isaac skämtade med sine hustru Rebecka. 9Då kallade Abimelech Isaac, och sade: Si, det är din hustru; hwi hafwer du sagt: Hon är min syster? Isaac swarade honom: Jag tänkte, at jag måtte tiläfwentyrs warda slagen ihjäl för hennes skull. 10Abimelech sade: Hwi hafwer du då gjort oss det? Måtte sakta hafwa skett, at någon af folket hade lägrat sig med dine hustru, och så hade du kommit skuld uppå oss. 11Då böd Abimelech allo folkena, och sade: Hwilken som kommer wid denna mannen, eller hans hustru, han skall döden dö. 12Och Isaac sådde der i landet, och fick det året hundradefalt; ty HERren wälsignade honom. 13Och han wardt en mägtig man, gick och wäxte til, til dess han wardt ganska stor. 14Och hade mycket gods i får och fä, och mycket tjenstefolk: Derföre afundades de Philisteer wid honom. 15Och kastade igen alla de brunnar, som hans faders tjenare grafwit hade i hans faders Abrahams tid, och fylde dem up med jord: 16Så at ock Abimelech sade til honom: Far ifrån oss; ty du äst worden oss för mägtig. 17Då for Isaac dädan, och slog up sin tjäll i Gerars dal, och bodde der. 18Och lät upgrafwa igen de wattnabrunnar, som de i hans faders Abrahams tid grafwit hade, hwilka de Philisteer efter Abrahams död igenfyllt hade: Och kallade dem wid samma namnet, som hans fader dem kallat hade. 19Grofwo ock Isaacs tjenare i dalenom, och funno der en brunn med lefwandes watn. 20Men herdarne af Gerar trätte med Isaacs herdar, och sade: Detta watnet är wårt. Då kallade han den brunnen Esek; derföre, at de hade der gjort honom högmod. 21Då grofwo de en annan brunn, der trätte de ock öfwer: Derföre kallade han honom Sitna. 22Då skyndade han sig dädan, och grof en annan brunn; der trätte de intet om: Derföre kallade han honom Rehoboth, och sade: Nu hafwer HERren gifwit oss rum, och låtit oss wäxa til i landena. 23Derefter for han dädan til Ber-Saba. 24Och HERren syntes honom i den nattene, och sade: Jag är dins faders Abrahams Gud: Frukta dig intet, ty jag är med dig, och skall wälsigna dig, och föröka dina säd, för mins tjenares Abrahams skull. 25Då byggde han dersammastädes et altare, och predikade om HERrans namn, och upslog der sitt tjäll: Och hans tjenare grofwo der en brunn. 26Och Abimelech gick til honom af Gerar, och Ahusath hans wän, och Phicol hans härhöfwitsman. 27Men Isaac sade til dem: Hwi kommen I til mig? Haten I mig dock, och hafwen drifwit mig ifrån eder. 28De sade: Wi se med seende ögon, at HERren är med dig, derföre sade wi: Det skall wara en ed emellan oss och dig, och wiljom göra et förbund med dig; 29At du icke gör oss någon skada, lika som wi icke heller hafwe något afhändt dig, och såsom wi ej heller hafwe gjort dig annat än godt, och låtit dig fara med frid; men nu äst du den som HERren wälsignat hafwer. 30Då gjorde han dem en måltid, och de åto och drucko. 31Och om morgonen bittida stodo de up, och sworo den ene dem andra: Och Isaac lät dem gå. Och de foro ifrå honom med frid. 32Samma dagen kommo Isaacs tjenare, och sade honom om brunnen, som de grafwit hade, och sade til honom: Wi hafwom funnit watn. 33Och han kallade honom Saba: Deraf heter den staden BerSaba än i dag. 34Då Esau war fyratio år gammal, tog han hustrur, Judith Beeri dens Hetheens dotter, och Basmath Elons dens Hetheens dotter. 35De woro båda emot Isaac och Rebecka ganska bittra.