1 Sara lefde i hundrade sju och tjugu år: 2Och blef död i den hufwudstaden, som kallas Hebron i Canaans lande: Då kom Abraham til at sörja och begråta henne. 3Sedan stod han up ifrå hennes lik, och talade til Hets barn, och sade: 4Jag är en främling och en gäst när eder, gifwer mig en arfrätt til begrafning när eder, at jag må begrafwa min döda, som för mig ligger. 5Då swarade Hets barn Abraham, och sade til honom: 6Hör oss, käre herre, du äst en Guds förste när oss; begraf din döda uti wåra bästa grifter: Ingen menniska af oss skall förwägra dig, at du begrafwer din döda i hans graf. 7Då stod Abraham up, och bugade sig för landsens folke, nemliga för Hets barnom. 8Och han talade med dem, och sade: Är det eder i sinnet, at jag begrafwer min döda, som för mig ligger, så hörer mig, och beder för mig inför Ephron Zoars son, 9At han gifwer mig sina dubbelkulo, den han hafwer i andanom på sinom åker, för reda penningar; låter mig henne få när eder til en arfgrift. 10Ty Ephron bodde ibland Hets barn. Då swarade Ephron, den Hetheen, Abraham i Hets barns åhöro, för allom dem, som ut och in gingo genom hans stadsport, och sade: 11Nej, min herre, utan hör til hwad jag säga will: Jag gifwer dig åkren, och den kulon med, som der inne är, och gifwer dig honom för mitt folks barns åsyn, til at begrafwa din döda. 12Då bugade sig Abraham för landsens folke, 13Och talade til Ephron i landsens folks åhöro, och sade: Will du höra mig, så tag penningar af mig för åkren, de jag dig gifwa will; och så will jag der begrafwa min döda. 14Ephron swarade Abraham, och talade til honom: 15Min herre, hör dock mig: Marken är wärd fyrahundrade siklar silfwer; men hwad kan det draga emellan mig och dig? Begraf man din döda. 16Abraham hörde Ephron, och wog honom penningarna til, som han nämnt hade, hwilket Hets barn åhörde, nemliga fyrahundrade siklar silfwer, som då gåfwe och gängse woro. 17Och så wardt Ephrons åker, der den dubbelkulan inne war, twärs öfwer Mamre, tilegnad Abraham til ewärdeliga ägo, med kulone derinne, och med all trä omkring åkren, 18I Hets barns och allas deras åsyn, som genom hans stadsport ut och in gingo. 19Sedan begrof då Abraham Sara sina hustru uti kulone i åkrenom, den dubbel war, twärs öfwer ifrå Mamre, det är Hebron i Canaans lande. 20Och alltså wardt Abraham stadfäst den åkren, och kulan, til begrafnings egendom af Hets barnom.