1 Så wardt nu himmel och jord fullkomnad med all sin här. 2Och Gud fullkomnade på sjunde dagenom sin werk, som han gjort hade, och hwilade på sjunde dagenom af all sin werk, som han gjort hade. 3Och wälsignade sjunde dagen, och helgade honom, derföre, at han på honom hwilade af all sin werk, som Gud skapade och gjorde. 4Alltså är himmel och jord tilkommen, då de skapade wordo på den tid, då HERren Gud gjorde himmel och jord. 5Förra än någor stjelk war på markene, och förra än någor ört wäxte på jordene; förty HERren Gud hade än då intet låtit regna på jordene, och ingen menniska war, som brukade jordena. 6Men en dimba gick up af jordene, och watnade alla markena. 7Och HERren Gud gjorde menniskona af jordenes stoft, och inblåste uti hans näso en lefwande anda, och så wardt menniskan en lefwande själ. 8Och HERren Gud planterade en lustgård uti Eden öster ut, och satte der in menniskona, som han gjort hade. 9Och HERren Gud lät upwäxa af jordene allahanda trä, lustig til at se och god til at äta; och lifsens trä midt i lustgårdenom, och kundskapsens trä på godt och ondt. 10Och utaf Eden gick en ström til at watna lustgården, och han delade sig i fyra hufwudfloder. 11Den förste kallas Pison, den löper om hela Hawila land, och der finnes guld. 12Och dess landes guld är kosteligit, och der finnes Bedellion, och den ädle stenen Onix. 13Den andre floden heter Gihon, den löper kring om hela Ethiopien. 14Den tredje floden kallas Hiddekel, den löper fram för Assyrien. Den fjerde floden är Phrath. 15Och HERren Gud tog menniskona, och satte honom in uti lustgården Eden, at han honom bruka och bewara skulle. 16Och HERren Gud böd menniskona, och sade: Du skalt äta af allahanda trä i lustgårdenom; 17Men af kundskapsens trä på godt och ondt skalt du icke äta: förty, på hwad dag du deraf äter, skalt du döden dö. 18Och HERren Gud sade: Det är icke godt, at menniskan är allena: Jag will göra honom ena hjelp, den sig til honom hålla må. 19Som nu HERren Gud gjort hade af jordene allahanda djur på markene, och allahanda foglar under himmelen, hade han dem fram för menniskona, at han skulle se, huru han skulle nämna dem: Ty, såsom menniskan allahanda lefwande djur nämnde, så skulle de heta. 20Och menniskan gaf hwart och et fänad, och foglomen under himmelen, och djuren på markene, sina namn. Men till menniskone wardt icke funnen någon hjelp, den sig til honom hålla måtte. 21Då lät HERren Gud falla en tung sömn på menniskona, och wid han sof, tog han et af hans sidoref, och upfylte kött i samma staden. 22Och HERren Gud byggde ena Qwinno utaf refwet, som han uttagit hade af menniskone, och hade henne fram för honom. 23Då sade menniskan: Detta är dock ben af minom benom, och kött af mino kötte, hon skall heta Manna, derföre, at hon är tagen utaf mannenom. 24Fördenskull skall en man öfwergifwa fader och moder, och blifwa wid sina hustru, och skola warda til et kött. 25Och de woro både nakne, menniskan och hans hustru, och de blygdes intet.