1 Och en man gick bort af Levi hus, och tog ena Levi dotter. 2Och qwinnan aflade, och födde en son. Och då hon såg att det war ett dägeligit barn, fördolde hon det i tre månader. 3Och då hon icke länger kunde fördölja det, tog hon ena kisto af rör, och beströk henne med ler och beck, och lade barnet deruti, och hof henne ut i wassen wid strandena af älfwene. 4Och hans syster stod långt ifrå, på det hon skulle se huru honom skulle warda gångandes. 5Och Pharaos dotter kom ned, och skulle twå sig i älfwene, och hennes jungfrur gingo utmed bräddene af älfwene; och då fick se kistonna i wassenom, sände hon sina pigo dit, och lät hämta henne; 6Och då hon upplyckte henne, fick hon se barnet, och si, barnet gret: Då ömkade hon sig deröfwer, och sade: Detta är ett af de Ebreiska barnen. 7Då sade hans syster till Pharaos dotter; Will du, att jag går och kallar till dig ena Ebreiska qwinno, som dia gifwer, att hon ammar dig barnet upp? 8Pharaos dotter sade till henne: Gack. Pigan gick, och kallade barnsens moder. 9Då sade Pharaos dotter till henne: Tag detta barnet, och amma mig det upp, jag will löna dig. Qwinnan tog barnet, och ammade det. 10Och då barnet war stort wordet, antwardade hon det Pharaos dotter, och hon anammade honom för sin son, och kallade honom Mose, ty hon sade: Utu wattnet hafwer jag tagit honom. 11På den tiden, när Mose war stor worden, gick han ut till sina bröder, och såg deras tunga; och wardt warse, att en Egyptisk man slog hans broder, en af de Ebreiska. 12Och han wände sig hit och dit, och då han såg, att der ingen menniska war, slog han den Egyptiska, och begrof honom uti sandenom. 13I den andra dagen gick han ock ut, och såg två Ebreiska män träta sinsemellan, och sade till den, som orätt gjorde: Hwi slår du din nästa? 14Han swarade: Ho hafwer gjort dig till höfwitsman eller domare öfwer oss? Will du ock slå mig ihjäl, såsom du hafwer slagit den Egyptiska mannen? Då fruktade Mose, och sade: Huru är detta uppkommet? 15Och det kom för Pharao, och han sökte efter att dräpa Mose. Men Mose flydde för Pharao, och blef i Midians lande, och bodde wid en brunn. 16Men Presten i Midian hade sju döttrar, de kommo till att winda watten, och de uppfyllde hoar till att wattna sins faders får. 17Då kommo någre herdar, och drefwo dem ifrå; men Mose gaf sig upp, och halp dem, och wattnadederas får. 18Och då de kommo till sin fader Reguel, sade han: Hwi kommen I i dag senare än I plägen? 19De sade: En Egyptisk man halp oss för herdarna, och wand med oss watten, och wattnade fåren. 20Han sade till sina döttrar: Hwar är han? Hwi läten I så blifwa mannen, och icke båden honom komma och äta med oss? 21Och Mose belefwade att blifwa när den mannenom: Och han gaf Mose sina dotter Zipora. 22Hon födde honom en son, och han kallade honom Gerson, ty han sade: Jag är en utländning worden i främmande lande. Och hon födde ännu en son, den kallade han Elieser, och sade: Mins faders Gud är min hjelpare, och hafwer frälst mig utu Pharaos händer. 23Någon tid derefter blef konungen i Egypten död. Och Israels barn suckade öfwer deras arbete, ochropade, och deras rop kom till Gud öfwer deras släpan. 24Och Gud hörde deras klagan, och tänkte på sitt förbund med Abraham, Isaac och Jacob. 25Och han såg dertill, och lät sig wårda om dem.