1 Uti tredje månadenom, sedan Israels barn utgångne woro utur Egypti land, kommo de på denna dagen in uti den öknen Sinai; 2Förty de woro utdragne ifrå Nephidim, och wille in uti den öknen Sinai, och lägrade sig der i öknene, twärtemot berget. 3Och Mose steg upp till Gud. Och HERren ropade till honom af bergena, och sade: Detta skall du säga till Jacobs hus, och förkunna Israels barnom: 4I hafwen sett hwad jag hafwer gjort de Egyptier; och huru jag hafwer burit eder på örnawingar, och tagit eder till mig. 5Om I nu hören mina röst, och hållen mitt förbund, så skolen I wara min egendom för allt folk; ty hela jorden är min. 6Och I skolen wara mig ett Presterligit Konungsrike, och ett heligt folk. Deße äro de ord, som du skall säga Israels barnom. 7Mose kom, och sammankallade de äldsta i folket, och framsatte all deßa orden för dem, såsom HERren budit hade. 8Och allt folket swarade tillsammans, och sade: Allt det HERren sagt hafwer, wilje wi göra. Och Mose sade folkens ord HERranom igen. 9Och HERren sade till Mose: Si, jag will komma till dig uti en tjock molnsky, att folket skall höra min ord, som jag talar med dig, och tro dig ewärderliga. Och Mose förkunnade HERranom folkens ord. 10HERren sade till Mose: Gack bort till folket, och helga dem i dag och i morgon, att de twå sin kläder: 11Och äro redo på tredje dagen; ty på tredje dagen warder HERren nederstigandes uppå Sinai berg för allo folkena. 12Och uppsätt tecken omkring folket, och säg till dem: Wakter eder, att I icke gån upp på berget, eller kommen wid ändan på thy; ty den som kommer wid berget, han skall döden dö. 13Ingen hand skall komma wid honom, utan han skall warda stenad, eller med skott genomskjuten; ehwad det är djur eller menniska, skall det icke lefwa. När man hörer ett långsamt ljud, skola de gå intill berget. 14Mose steg ned af berget till folket, och helgade dem, och de twådde sin kläder. 15Och han sade till dem: Warer redo på tredje dagen; och ingen komme wid sina hustru. 16Som nu den tredje dagen kom, och morgonen wardt, då hof sig upp ett dunder och ljungeld, och en tjock molnstod på bergena, och ett ljud af en ganska skarp basun: Och folket, som i lägret war, wardt förfäradt. 17Och Mose förde folket utu lägret emot Gud; och de gingo in under berget. 18Och hela Sinai berg dambade deraf, att HERren steg neder uppå det i eld: Och deß rök gick upp såsom röken af en ugn, så att hela berget bäfwade swårliga. 19Och basunens ljud gick, och wardt ju starkare. Mose talade, och Gud swarade honom öfwerljudt. 20Då nu HERren nederkommen war uppå Sinai berg ofwanuppå kullen, kallade HERren Mose upp på bergskullen: Och Mose steg ditupp. 21Då sade HERren till honom: Gack neder, och betyga folkena, att de icke träda fram till HERran, att de skola se honom, och månge falla af dem. 22Deßlikes Presterna, som nalkas HERranom, de skola ock helga sig, att HERren icke förgör dem. 23Mose sade till HERran: Folket kan icke stiga upp på berget Sinai; ty du hafwer betygat oß, och sagt: Sätt tecken upp omkring berget, och helga det. 24HERren sade till honom: Gack, stig ned; du och Aaron med dig skolen uppstiga. Men Presterna, och folket, skola icke träda intill, så att de uppstiga till HERran; på det han icke skulle förgöra dem. 25Och Mose steg neder till folket, och sade dem detta.