1Desse äro nu de lag, och bud, och rätter, som Herren edar Gud budit hafver, att I dem lära och göra skolen i landena, dit I indragen till att intaga det; 2Att du fruktar Herran din Gud, och håller alla hans rätter och bud, som jag bjuder dig; du och din barn, och din barnabarn, i alla edra lifsdagar, på det I skolen länge lefva. 3Israel, du skall höra, och behållat, så att du gör ock så, att dig väl går, och varder mycket förökad, såsom Herren dina fäders Gud dig tillsagt hafver ett land, der mjölk och hannog uti flyter. 4Hör, Israel: Herren vår Gud är en enig Herre. 5Och du skall älska Herran din Gud af allo hjerta, af allo själ, af allo förmågo. 6Och dessa ord, som jag bjuder dig i dag, skall du lägga på hjertat; 7Och skall skärpa dem dinom barnom, och derom tala, när du sitter i ditt hus, eller går uppå vägen; när du nederlägger dig, eller uppstår; 8Och skall binda dem för ett tecken på dine hand, och skola vara dig till en åminnelse för din ögon; 9Och skall skrifva dem på dins hus dörrträ, och uppå dörrena. 10När nu Herren din Gud låter dig komma uti landet, som han dina fader, Abraham, Isaac och Jacob, svorit hafver, dig att gifva stora och sköna städer, som du intet byggt hafver; 11Och hus full med allt godt, de du intet uppfyllt hafver; och uthuggna brunnar, som du intet uthuggit hafver; och vingårdar och oljoberg, som du intet planterat hafver, att du må äta och mätt varda; 12Så tag dig vara, att du icke förgäter Herran, som dig utur Egypti land, utu träldomens hus, fört hafver; 13Utan skall frukta Herran din Gud, och tjena honom, och svärja vid hans Namn; 14Och skall icke följa andra gudar efter, dess folks, som omkring eder bo; 15Ty Herren din Gud är en nitälskande Gud ibland dig; att Herrans dins Guds vrede icke skall förgrymma sig öfver dig, och förgöra dig af jordene. 16I skolen icke försöka Herran edar Gud, såsom I försökten honom i Massa; 17Utan skolen hålla Herrans edars Guds bud, och hans vittnesbörder, och hans rätter, som han budit hafver; 18Att du gör det rätt och godt är för Herrans ögon, på det dig må gå väl, och du inkommer, och intager det goda landet, som Herren svorit hafver dina fäder; 19Att han skall fördrifva alla dina fiendar för dig, såsom Herren sagt hafver. 20När nu din son i dag eller i morgon frågar dig, och säger: Hvad är detta för vittnesbörder, bud och rätter, som Herren vår Gud eder budit hafver? 21Så skall du säga dinom son: Vi vorom Pharaos trälar i Egypten; och Herren förde oss utur Egypten med mägtiga hand. 22Och Herren gjorde stor och ond tecken och under öfver Egypten och Pharao, och allt hans hus, för vår ögon; 23Och förde oss dädan, på det han skulle införa oss, och gifva oss det land, som han våra fäder svorit hade. 24Och böd Herren oss att göra efter alla dessa rätter, att vi skole frukta Herran vår Gud, att oss väl går i alla våra lifsdagar, såsom det tillgår i denna dag. 25Och det skall vara oss till rättfärdighet för Herranom vårom Gud, om vi hålle och göre all dessa buden, såsom han oss budit hafver.