1 Men jag Paulus förmanar eder, genom Christi saktmodighet och mildhet; jag som ringa är, när jag är när eder; men frånvarandes är jag dristig vid eder. 2Men jag beder eder, att jag icke skall nödgas närvarandes handla dristeliga, och bruka den djerfhet som man mig tillägger, emot några, som oss räkna såsom vi vandrade efter köttet. 3Ty ändock vi vandre i köttet, likväl stride vi icke efter köttet. 4Ty vår krigsvapen äro icke köttslig, utan mägtig för Gud, att nederslå fäste; 5Med hvilko vi kullsläde anslag, och all höghet som sig upphäfver emot Guds kunskap; och tillfångatage allt förnuft under Christi lydno; 6Och äro redebogne att hämnas alla olydno, när edor lydnad fullbordad är. 7Domen I efter ansigtet? Om någor förlåter sig derpå, att han hörer Christo till, han tanke det ock med sig sjelf, att, såsom han hörer Christo till, så höre ock vi Christo till. 8Och om jag ock något mer berömde mig om våra magt, hvilka Herren oss gifvit hafver, eder till förbättring, och icke till förderf, ville jag ändå icke blygas. 9Men detta säger jag. på det I icke skolen tänka, att jag hade velat förskräcka eder med bref. 10Ty brefven, säga de, äro svår och stark; men lekamliga närvarelsen är svag, och orden föraktelig. 11Den sådana är, han tanke, att sådana som vi äre med orden i brefven frånvarande, så äre vi ock väl medgerningen närvarande. 12Ty vi töre icke sätta eller räkna oss ibland dem, som sig sjelfva prisa; men efter de mäta sig vid sig sjelfva, och hålla allena af sig sjelfva, förstå de intet. 13Men vi berömme oss icke öfver måtton, utan allena efter reglones mått, med hvilko Gud hafver oss afmätit ett mått till att hinna ock allt intill eder. 14Ty vi försträckom oss icke öfver måtton, lika som vi icke hint hade intill eder; ty vi äre ju ock komne allt intill eder, med Christi Evangelio; 15Icke berömmandes oss öfver måtton af annars mans arbete; förhoppandes att ske skall, då edor tro begynner växa uti eder, att vi efter våra reglo vilje vidare komma; 16Och predika ock dom Evangelium, som bo utom eder, och icke berömma oss af det genom främmande reglo tillredt är. 17Men den sig berömmer, han berömme sig i Herranom. 18Ty den som lofvar sig sjelf, han är icke bepröfvad; utan den Herren lofvar.