1Och Abia afsomnade med sina fader, och de begrofvo honom uti Davids stad; och Asa hans son vardt Konung i hans stad; uti den tiden var landet stilla i tio år. 2Och Asa gjorde det rätt var, och det Herranom hans Gud väl behagade; 3Och kastade bort de främmande altare, och höjderna, och slog sönder stoderna, och högg af lundarna; 4Och lät säga Juda, att de skulle söka Herran deras fäders Gud, och göra efter lagen och budorden. 5Och han kastade bort utur alla Juda städer höjderna och afgudarna; ty riket var stilla för honom. 6Och han byggde fasta städer i Juda, medan landet stilla, och intet örlig emot honom var uti de årena; ty Herren gaf honom ro. 7Och han sade till Juda: Låt oss bygga dessa städerna, och låta gå murar deromkring, och torn, portar och bommar, efter vi hafve rolighet i landena; ty vi hafve sökt Herran vår Gud, ja, vi hafve sökt honom, och han hafver gifvit oss ro allt omkring. Alltså byggde de, och det gick väl fram. 8Och Asa hade en här, som spjut och sköld båro: utaf Juda trehundradtusend, och utaf BenJamin de som sköld båro, och med båga kunde, tuhundradtusend, och åttatiotusend; och desse voro alle starke hjeltar. 9Så drog emot dem Serah den Ethiopen, med en mägtig här, tusende resor tusende, dertill trehundrade vagnar, och kommo intill Maresa. 10Och Asa drog ut emot honom; och de redde sig till strid uti den dalen Zephatha vid Maresa. 11Och Asa åkallade Herran sin Gud, och sade: Herre, när dig är ingen skilfång hjelpa, ibland många, eller der ingen magt är. Hjelp oss. Herre vår Gud; ty vi förlåte oss på dig, och i ditt Namn äro vi komne emot denna hopen; Herre vår Gud, för dig förmår ingen menniska något. 12Och Herren plågade de Ethioper för Asa, och för Juda, så att de flydde. 13Och Asa med folkena, som med honom var, jagade efter dem allt intill Gerar. Och de Ethioper föllo, så att ingen af dem blef lefvandes, utan de vordo nederlagde för Herranom, och för hans här; och de togo ganska mycket rof deraf. 14Och han slog alla städer omkring Gerar; ty Herrans fruktan kom öfver dem, och de skinnade alla städer; ty der var mycket rof inne. 15Slogo de också boskapens hyddor, och togo får ganska mycken, och camelar; och kommo igen till Jerusalem.