1 Derföre kundom wi icke längre hafwat fördrag; och oss syntes, at wi uti Athen allena skulle qware blifwa. 2Och hafwe sändt Timotheum, wår broder, och Guds tjenare, och wår hjelpare i Ewangelio Christi, til at styrka och trösta eder i edra tro: 3På det ingen skulle låta wika sig uti denna bedröfwelse; ty I weten, at wi ärom dertil satte. 4Ty när wi worom när eder, sade wi eder det tilförene, at wi måste lida bedröfwelse; såsom ock skedt är, och I weten. 5Derföre kunde jag ock icke länger hafwat fördrag, utan sände åstad; på det jag skulle förfara edra tro, at til äfwentyrs frestaren icke hade försökt eder, och wårt arbete hade då fåfängt wordit. 6Men nu nyliga, sedan Timotheus kommen war til oss ifrån eder, och underwiste oss edra tro och kärlek; och at I alltid tänken på oss til det bästa, och åstunden at se oss, såsom ock wi eder: 7Wordom wi, käre bröder, hugswalade på eder, uti all wår bedröfwelse och nöd, genom edra tro. 8Ty wi lefwe nu, efter I stån i HERranom. 9Hwad tack kunne wi Gudi säga för eder. för all den glädje, som wi hafwe af eder, för wår Gud? 10wi bedje dag och natt ganska mycket, at wi mågom se edart ansigte, och upfylla det i edra tro fattas. 11Men Gud sjelfwer, och wår Fader, och wår HERre JEsus Christus, skicke wår wäg til eder. 12Men HERren föröke eder, och låte kärleken öfwerflöda inbördes och til hwar man; såsom ock wi äre til eder: 13At edor hjerta måga styrkt och ostraffelig blifwa, i helighet, för Gudi och wårom Fader, uti wårs HERras JEsu Christi tilkommelse, med all hans helgon.