1 Presterna, som äro ibland eder, förmanar jag, som ock är en Prest, och vittne till Christi pino, och delaktig i den härlighet som uppenbaras skall: 2Föder Guds hjord, som är ibland eder; och hafver akt på honom, icke nödige, utan sjelfviljande; icke för slem vinnings skull, utan af en god vilja; 3Icke heller såsom herrar öfver sitt folk; utan varer hjordenom till efterdömelse. 4Och sedan, då öfverste Herden uppenbar varder, skolen I undfå härlighetenes ovanskeliga krona. 5Sammalunda I unge, varer dem gamlom underdånige. Varer alle inbördes hvarannan underdånige, och håller eder hårdt vid ödmjukhetena; ty Gud står emot de högfärdiga, men de ödmjuka gifver han nåd. 6Så ödmjuker eder nu under Guds mägtiga hand, på det han eder upphöjer i sinom tid. 7Alla edra omsorg kaster på honom; ty han hafver omsorg om eder. 8Varer nyktre, och vaker; ty edar fiende, djefvulen, går omkring såsom ett rytande lejon, och söker hvem han uppsluka må. 9Står honom emot, stadige i trone; och veter, att samma vedermöda vederfars edra bröder i verldene. 10Men Gud, som all nåd kommer af, den eder kallat hafver till sin eviga härlighet i Christo Jesu, han fullborde eder, som en liten tid liden, styrke, stödje och stadfäste; 11Honom vare ära, och magt evinnerliga. Amen. 12Med edar trogna broder Silvanus, som jag menar, hafver jag eder tillskrifvit med få ord, förmanandes och betygandes, att detta är den rätta Guds nåd, som I uti stån. 13Helsar eder den församling i Babylonien, utvald lika med eder; och min son Marcus. 14Helser eder inbördes med kärlekens kyss. Frid vare med eder allom, som äro i Christo Jesu. Amen.