1För sångmästaren, till Gittít; av Koras söner; en psalm. 2  Huru ljuvliga äro icke dina boningar,      HERRE Sebaot! 3  Min själ längtar och trängtar      efter HERRENS gårdar,  min själ och min kropp      jubla mot levande Gud. 4  Ty sparven har funnit ett hus      och svalan ett bo åt sig,  där hon kan lägga sina ungar:  dina altaren, HERRE Sebaot,      min konung och min Gud. 5  Saliga äro de som bo i ditt hus;  de lova dig beständigt.  Sela. 6  Saliga äro de människor      som i dig hava sin starkhet,      de vilkas håg står till dina vägar. 7  När de vandra genom Tåredalen,      göra de den rik på källor,  och höstregnet höljer den med välsignelser. 8  De gå från kraft till kraft;  så träda de fram inför Gud på Sion. 9  HERRE Gud Sebaot,      hör min bön,  lyssna, du Jakobs Gud.  Sela. 10  Gud, vår sköld, ser härtill,  och akta på din smordes ansikte. 11  Ty en dag i dina gårdar är bättre      än eljest tusen.  Jag vill hellre vakta dörren      i min Guds hus  än dväljas i de ogudaktigas hyddor. 12  Ty HERREN Gud      är sol och sköld;  HERREN giver      nåd och ära;  han vägrar icke dem något gott,      som vandra i ostrafflighet. [ (Psalms 84:13)  HERRE Sebaot,  salig är den människa      som förtröstar på dig. ]