1En psalm av David, när han var i Juda öken. 2  Gud, du är min Gud,      bittida söker jag dig;  min själ törstar efter dig,  min kropp längtar efter dig,      i ett torrt land,      som försmäktar utan vatten. 3  Så skådar jag nu efter dig i helgedomen,  för att få se din makt och ära. 4  Ty din nåd är bättre än liv;  mina läppar skola prisa dig. 5  Så skall jag då lova dig, så länge jag lever;  i ditt namn skall jag upplyfta mina händer. 6  Min själ varder mättad      såsom av märg och fett;  och med jublande läppar      lovsjunger min mun, 7  när jag kommer ihåg dig på mitt läger  och under nattens väkter tänker på dig. 8  Ty du är min hjälp,  och under dina vingars skumma jublar jag. 9  Min själ håller sig intill dig;  din högra hand uppehåller mig. 10  Men dessa som stå efter mitt liv      och vilja fördärva det,  de skola fara ned i jordens djup. 11  De skola givas till pris åt svärdet,  rovdjurs byte skola de varda. [ (Psalms 63:12)  Men konungen skall glädja sig i Gud;  berömma sig skall var och en som svär vid honom,  ty de lögnaktigas mun skall varda tillstoppad. ]