1För sångmästaren, till Jedutun; en psalm av David. 2  Allenast hos Gud söker min själ sin ro;      från honom kommer min frälsning. 3  Allenast han är min klippa och min frälsning,      min borg, jag skall ej mycket vackla. 4  Huru länge viljen I rasa mot denne man,      samfällt slå honom ned,  såsom vore han en lutande vägg,      en sönderbräckt mur? 5  De rådslå allenast om att stöta honom ned från hans höjd,      de hava behag till lögn;  med munnen välsigna de,      men i sitt innersta förbanna de.  Sela. 6  Allenast i Gud må du hava din ro, min själ;      ty från honom kommer mitt hopp. 7  Allenast han är min klippa och min frälsning,      min borg, jag skall icke vackla. 8  Hos Gud är min frälsning och min ära;  min starka klippa,      min tillflykt har jag i Gud. 9  Förtrösta på honom      alltid, du folk;  utgjuten för honom edra hjärtan.  Gud är vår tillflykt.  Sela. 10  Allenast ett intet äro människors barn,      myndiga herrar fåfänglighet;  i vågskålen äro de för lätta,      mindre än intet äro de allasammans. 11  Förliten eder icke på orätt vinning,      sätten icke ett fåfängligt hopp till rov:  om ock eder rikedom växer,      så akten icke därpå. 12  En gång har Gud sagt det,      ja, två gånger har jag hört det,  att hos Gud är makten; [ (Psalms 62:13)      och hos dig, Herre, är nåd.  Ty du vedergäller      var och en efter hans gärningar. ]