1För sångmästaren, efter »Vittnesbördets lilja»; en sång, till att inläras; av David, 2när han var i fejd med Aram-Naharaim och Aram-Soba, och Joab kom tillbaka och slog edoméerna i Saltdalen, tolv tusen man. 3  Gud, du har förkastat och förskingrat oss,  du har varit vred; upprätta oss igen. 4  Du har kommit jorden att bäva och rämna;  hela nu dess revor, ty den vacklar. 5  Du har låtit ditt folk se hårda ting,  du har iskänkt åt oss rusande vin. 6  Men åt dem som frukta dig gav du ett baner,  dit de kunde samla sig för att undfly bågen.  Sela. 7  På det att dina vänner må varda räddade,  må du giva seger med din högra hand och bönhöra oss. 8  Gud har talat i sin helgedom:  »Jag skall triumfera, jag skall utskifta Sikem  och skall avmäta Suckots dal. 9  Mitt är Gilead, och mitt är Manasse,  Efraim är mitt huvuds värn,  Juda min härskarstav; 10  Moab är mitt tvagningskärl,  på Edom kastar jag min sko;  höj jubelrop till min ära, du filistéernas land.» 11  Vem skall föra mig till den fasta staden,  vem leder mig till Edom? 12  Har icke du, o Gud, förkastat oss,  så att du ej drager ut med våra härar, o Gud? [ (Psalms 60:13)  Giv oss hjälp mot ovännen;  ty människors hjälp är fåfänglighet. ] [ (Psalms 60:14)  Med Gud kunna vi göra mäktiga ting;  han skall förtrampa våra ovänner. ]