1För sångmästaren, med strängaspel, till Seminit; en psalm av David. 2  HERRE, straffa mig icke i din vrede,  och tukta mig icke i din förtörnelse. 3  Var mig nådig, HERRE,      ty jag försmäktar;  hela mig, HERRE,      ty ända in i mitt innersta är jag förskräckt. 4  Ja, min själ är storligen förskräckt;  ack HERRE, huru länge? 5  Vänd åter, HERRE,      rädda min själ,  fräls mig för din nåds skull. 6  Ty i döden tänker man icke på dig;  vem tackar dig i dödsriket? 7  Jag är så trött av suckande;  var natt fuktar jag min säng  och väter mitt läger med mina tårar. 8  Av sorg är mitt öga förmörkat;  det har åldrats för alla mina ovänners skull. 9  Viken bort ifrån mig,      alla I ogärningsmän;  ty HERREN har hört      min högljudda gråt. 10  HERREN har hört min åkallan,  min bön upptager HERREN. [ (Psalms 6:11)  Alla mina fiender skola komma på skam      och storligen förskräckas;  de skola vika tillbaka      och komma på skam med hast. ]