1För sångmästaren, till Mahalát; en sång av David. 2  Dårarna säga i sina hjärtan:      »Det finnes ingen Gud.»  Fördärv och styggelse är deras onda verk;      ingen finnes, som gör vad gott är. 3  Gud skådar ned från himmelen      på människors barn,  för att se om det finnes någon förståndig,      någon som söker Gud. 4  Nej, alla hava de avfallit,      allasammans äro de fördärvade;  ingen finnes, som gör vad gott är,      det finnes icke en enda. 5  Hava de då intet fått förnimma,      dessa ogärningsmän,  dessa som uppäta mitt folk,      likasom åte de bröd,  och som icke åkalla Gud? 6  Jo, där överföll dem förskräckelse,      varest intet förskräckligt var;  ty Gud förströdde deras ben,      när de lägrade sig mot dig.  Så lät du dem komma på skam,      ja, Gud förkastade dem. [ (Psalms 53:7)  Ack att från Sion      komme frälsning för Israel!  När Gud vill åter      upprätta sitt folk,  då skall Jakob fröjda sig,      då skall Israel vara glad. ]