1För sångmästaren; en sång av David, 2när edoméen Doeg kom och berättade för Saul och sade till honom: »David har gått in i Ahimeleks hus.» 3  Varför berömmer du dig av vad ont är, du våldsverkare?  Guds nåd varar ju beständigt. 4  Din tunga far efter fördärv,  den är lik en skarp rakkniv, du arglistige. 5  Du älskar ont mer än gott,  lögn mer än att tala vad rätt är.  Sela. 6  Ja, du älskar allt fördärvligt tal,  du falska tunga. 7  Därför skall ock Gud störta dig ned för alltid,  han skall gripa dig och rycka dig ut ur din hydda  och utrota dig ur de levandes land.  Sela. 8  Och de rättfärdiga skola se det och frukta,      de skola le åt honom: 9  »Se där är den man som icke gjorde      Gud till sitt värn,  utan förlitade sig på sin stora rikedom,      trotsig i sin lystnad!» [ (Psalms 52:10)  Men jag skall vara såsom ett grönskande olivträd      i Guds hus;  jag förtröstar på Guds nåd      alltid och evinnerligen. ] [ (Psalms 52:11)  Jag skall evinnerligen tacka dig      för att du har gjort det;  och inför dina fromma      skall jag förbida ditt namn,      ty det är gott. ]