1För sångmästaren; av Koras söner; till Alamót; en sång. 2  Gud är vår tillflykt      och vår starkhet,  en hjälp i nöden,      väl beprövad. 3  Därför skulle vi icke frukta,      om än jorden omvälvdes  och bergen vacklade      ned i havsdjupet; 4  om än dess vågor      brusade och svallade,  så att bergen bävade      vid dess uppror.  Sela. 5  En ström går fram, vars flöden      giva glädje åt Guds stad,  åt den Högstes heliga boning. 6  Gud bor därinne,      den vacklar icke;  Gud hjälper den,      när morgonen gryr. 7  Hedningarna larma,      riken vackla;  han låter höra sin röst,      då försmälter jorden. 8  HERREN Sebaot är med oss,  Jakobs Gud är vår borg.  Sela. 9  Kommen och skåden      HERRENS verk:  gärningar som väcka häpnad      gör han på jorden. 10  Han stillar strider      intill jordens ända,  bågen bryter han sönder      och bräcker spjutet,  i eld bränner han upp      stridsvagnarna. 11  »Bliven stilla och besinnen      att jag är Gud;  hög varder jag bland hedningarna,      hög på jorden.» [ (Psalms 46:12)  HERREN Sebaot är men oss,  Jakobs Gud är vår borg.  Sela. ]