1Av David.  Till dig, HERRE, ropar jag;  min klippa, var icke stum mot mig.  Ja, var icke tyst mot mig, så att jag bliver lik      dem som fara ned i graven. 2  Hör mina böners ljud,      när jag ropar till dig,  när jag upplyfter mina händer      mot det allraheligaste i din helgedom. 3  Tag mig icke bort med de ogudaktiga      och med ogärningsmännen,  som tala vänligt med sin nästa      men hava ondska i sina hjärtan. 4  Giv dem efter deras gärningar      och efter deras onda väsende,  giv dem efter deras händers verk,      vedergäll dem vad de hava gjort. 5  Ty de akta icke på HERRENS gärningar,      icke på hans händer verk;  därför skall han slå dem ned      och ej mer bygga upp dem. 6  Lovad vare HERREN, ty han har hört     mina böners ljud! 7  HERREN är min starkhet och min sköld;      på honom förtröstade mitt hjärta.  Och jag vart hulpen, därför fröjdar sig mitt hjärta,      och med min sång vill jag tacka honom. 8  HERREN är sitt folks starkhet,  och ett frälsningens värn      är han för sin smorde. 9  Fräls ditt folk      och välsigna din arvedel,  och var deras herde och bär dem      till evig tid.