1För sångmästaren; en psalm av David. 2  Himlarna förtälja      Guds ära,  och fästet förkunnar      hans händers verk; 3  den ena dagen talar      därom till den andra,  och den ena natten      kungör det för den andra; 4  det är ej ett tal eller språk  vars ljud icke höres. 5  De sträcka sig ut över hela jorden,  och deras ord gå till världens ändar.  Åt solen har han gjort      en hydda i dem; 6  och den är såsom en brudgum      som går ut ur sin kammare,  den fröjdar sig, såsom en hjälte,      att löpa sin bana. 7  Vid himmelens ända      är det den går upp,  och dess omlopp når      intill himmelens gränser,  och intet är skylt för dess hetta. 8  HERRENS lag är utan brist      och vederkvicker själen;  HERRENS vittnesbörd är fast      och gör den enfaldige vis. 9  HERRENS befallningar äro rätta      och giva glädje åt hjärtat;  HERRENS bud är klart      och upplyser ögonen. 10  HERRENS fruktan är ren      och består evinnerligen;  HERRENS rätter äro sanning,      allasammans rättfärdiga. 11  De äro dyrbarare än guld,      ja, än fint guld i mängd;  de äro sötare än honung,      ja, än renaste honung. 12  Av dem hämtar ock din tjänare varning;  den som håller dem har stor lön. 13  Vem märker själv huru ofta han felar?      Förlåt mig mina hemliga brister. 14  Bevara ock din tjänare för fräcka människor;      låt dem icke få makt med mig,  så bliver jag ostrafflig och varder fri      ifrån svår överträdelse. [ (Psalms 19:15)  Låt min muns tal täckas dig  och mitt hjärtas tankar,  HERRE, min klippa och min förlossare. ]