1En psalm av David.  HERRE, jag ropar till dig,      skynda till mig;  lyssna till min röst,      då jag nu ropar till dig. 2  Min bön gälle inför dig      såsom ett rökoffer,  mina händers upplyftande      såsom ett aftonoffer. 3  Sätt, o HERRE,      en vakt för min mun,  bevaka mina läppars dörr. 4  Låt icke mitt hjärta      vika av till något ont,  till att öva ogudaktighetens gärningar  tillsammans med män som göra vad orätt är;  av deras läckerheter vill jag icke äta. 5  Må den rättfärdige slå mig      i kärlek och straffa mig;  det är såsom olja på huvudet,      och mitt huvud skall icke försmå det.  Ty ännu en tid, så skall min bön uppfyllas,  genom att det går dem illa; 6  deras ledare skola störtas      ned utför klippan,  och man skall då höra      att mina ord äro ljuvliga. 7  Såsom när man har plöjt      och ristat upp jorden,  så ligga våra ben kringströdda      vid dödsrikets rand. 8  Ja, till dig, HERRE,      Herre, se mina ögon;  till dig tager jag min tillflykt,      förkasta icke min själ. 9  Bevara mig för de snaror      som de lägga ut på min väg  och för ogärningsmännens giller. 10  De ogudaktiga falle i sina egna garn,  medan jag går oskadd förbi.