1För sångmästaren; av David; en psalm.  HERRE, du utrannsakar mig och känner mig. 2  Evad jag sitter eller uppstår, vet du det;  du förstår mina tankar fjärran ifrån. 3  Evad jag går eller ligger, utforskar du det,  och med alla mina vägar är du förtrogen. 4  Ty förrän ett ord är på min tunga,  se, så känner du, HERRE, det till fullo. 5  Du omsluter mig på alla sidor  och håller mig i din hand. 6  En sådan kunskap är mig alltför underbar;  den är mig för hög, jag kan icke begripa den. 7  Vart skall jag gå för din Ande,  och vart skall jag fly för ditt ansikte? 8  Fore jag upp till himmelen, så är du där,  och bäddade jag åt mig i dödsriket, se, så är du ock där. 9  Toge jag morgonrodnadens vingar,  gjorde jag mig en boning ytterst i havet, 10  så skulle också där din hand leda mig  och din högra hand fatta mig. 11  Och om jag sade: »Mörker må betäcka mig  och ljuset bliva natt omkring mig», 12  så skulle själva mörkret icke vara mörkt för dig,  natten skulle lysa såsom dagen:  ja, mörkret skulle vara såsom ljuset. 13  Ty du har skapat mina njurar,  du sammanvävde mig i min moders liv. 14  Jag tackar dig för att jag är danad så övermåttan underbart;  ja, underbara äro dina verk,  min själ vet det väl. 15  Benen i min kropp voro icke förborgade för dig,  när jag bereddes i det fördolda,  när jag bildades i jordens djup. 16  Dina ögon sågo mig, när jag ännu knappast var formad;  alla mina dagar blevo uppskrivna i din bok,  de voro bestämda, förrän någon av dem hade kommit. 17  Huru outgrundliga äro icke för mig dina tankar, o Gud,  huru stor är icke deras mångfald! 18  Skulle jag räkna dem, så vore de flera än sanden;  när jag uppvaknade, vore jag ännu hos dig. 19  Gud, o att du ville dräpa de ogudaktiga!  Ja, måtte de blodgiriga vika bort ifrån mig, 20  de som tala om dig med ränker i sinnet,  de som hava bragt dina städer i fördärv! 21  Skulle jag icke hata dem som hata dig, HERRE?  Skulle jag icke känna leda vid dem som stå dig emot? 22  Jag hatar dem med starkaste hat;  ja, mina fiender hava de blivit. 23  Utrannsaka mig, Gud, och känn mitt hjärta;  pröva mig och känn mina tankar, 24  och se till, om jag är stadd på en olycksväg,  och led mig på den eviga vägen.