1En vallfartssång.  Jag ropar till HERREN i min nöd,  och han svarar mig. 2  HERRE, rädda min själ      från lögnaktiga läppar,      från en falsk tunga. 3  Varmed bliver du lönad,      både nu och allt framgent,      du falska tunga? 4  Jo, med en våldsverkares skarpa pilar      och med glödande ginstkol. 5  Ve mig, att jag måste dväljas i Meseks land  och bo ibland Kedars hyddor! 6  Länge nog har min själ måst bo      ibland dem som hata friden. 7  Jag själv håller frid, men säger jag blott ett ord,      äro de redo till strid.