1En sång, en psalm av David. 2  Mitt hjärta är frimodigt, o Gud,  jag vill sjunga och lova; ja, så vill min ära. 3  Vakna upp, psaltare och harpa;      jag vill väcka morgonrodnaden. 4  Jag vill tacka dig bland folken, HERREN,      och lovsjunga dig bland folkslagen. 5  Ty din nåd är stor ända uppöver himmelen,      och din trofasthet allt upp till skyarna. 6  Upphöjd vare du, Gud, över himmelen,      och över hela jorden sträcke sig din ära. 7  På det att dina vänner må varda räddade,  må du giva seger med din högra hand och bönhöra mig. 8  Gud har talat i sin helgedom:  »Jag skall triumfera, jag skall utskifta Sikem  och skall avmäta Suckots dal. 9  Mitt är Gilead, mitt är Manasse,  Efraim är mitt huvuds värn, 10  Juda min härskarstav;  Moab är mitt tvagningskärl,  på Edom kastar jag min sko;  över filistéernas land höjer jag jubelrop.» 11  Vem skall föra mig till den fasta staden,  vem leder mig till Edom? 12  Har icke du, o Gud, förkastat oss,  så att du ej drager ut med våra härar, o Gud? 13  Giv oss hjälp mot ovännen;  ty människors hjälp är fåfänglighet. [ (Psalms 108:14)  Med Gud kunna vi göra mäktiga ting;  han skall förtrampa våra ovänner. ]