1  Men det skall ske i kommande dagar  att det berg där HERRENS hus är  skall stå där fast grundat, ypperst ibland bergen,  och vara upphöjt över andra höjder;  och folk skall strömma ditupp, 2  ja, många hednafolk skola gå åstad      och skola säga:  »Upp, låt oss draga åstad      till HERRENS berg,      upp till Jakobs Guds hus,  för att han må undervisa oss om sina vägar,      så att vi kunna vandra på hans stigar.»  Ty från Sion skall lag utgå,  och HERRENS ord från Jerusalem. 3  Och han skall döma mellan många folk  och skipa rätt åt mäktiga hednafolk,      ända bort i fjärran land.  Då skola de smida sina svärd till plogbillar  och sina spjut till vingårdsknivar.  Folken skola ej mer lyfta svärd mot varandra  och icke mer lära sig att strida. 4  Och var och en skall sitta under sitt vinträd  och sitt fikonträd, och ingen skall förskräcka honom;  ty så har HERREN Sebaots mun talat. 5  Ja, alla andra folk vandra  vart och ett i sin guds namn,  men vi vilja vandra i HERRENS, vår Guds, namn,  alltid och evinnerligen. 6  På den dagen, säger HERREN,      skall jag församla de haltande  och hämta tillhopa de fördrivna      och dem som jag har hemsökt med olyckor. 7  Och jag skall låta de haltande bliva en kvarleva  och de långt bort förjagade ett mäktigt folk;  och HERREN skall vara konung över dem      på Sions berg      från nu och till evig tid. 8  Och du Herdetorn,      du dotter Sions kulle,      till dig skall det komma,  ja, till dig skall det återvända, det forna herradömet,  dottern Jerusalems konungavälde. 9  Men varför skriar du nu så högt?  Finnes då ingen konung i dig,  har du icke mer någon rådklok man,  eftersom ångest, lik en barnaföderskas, har gripit dig? 10  Ja, väl må du vrida dig i födslosmärtor      såsom en barnaföderska, du dotter Sion;  ty nu måste du ut ur staden,      du måste bo på öppna fältet;  ja, du skall komma ända till Babel --      där skall du finna räddning,  där skall HERREN förlossa dig      ur dina fienders hand. 11  Nu hava många hednafolk      församlat sig mot dig,  och de säga: »Må hon varda skändad,      så att våra ögon få skåda med lust på Sion.» 12  Men dessa känna icke      HERRENS tankar,  de förstå icke hans rådslut,  att han har samlat dem såsom kärvar till tröskplatsen. 13  Upp då och tröska, du dotter Sion!  Ty jag skall giva dig horn av järn  och giva dig klövar av koppar,  för att du må sönderkrossa många folk.  Och deras byte skall du giva till spillo åt HERREN  och deras skatter åt hela jordens HERRE.