1  Ve dessa som tänka ut vad fördärvligt är      och bereda vad ont är på sina läger,  och som sätta det i verket, så snart morgonen gryr,  allenast det står i deras makt; 2  dessa som hava begärelse till sin nästas åkrar och röva dem,      eller till hans hus och tillägna sig dem;  dessa som öva våld mot både människor och hus,      mot både ägare och egendom! 3Därför säger HERREN så: Se, jag tänker ut mot detta släkte vad ont är; och I skolen icke kunna draga eder hals därur, ej heller skolen I sedan gå så stolta, ty det bliver en ond tid. 4På den dagen skall man stämma upp en visa över eder och sjunga en sorgesång; man skall säga:  »Det är ute med oss, vi äro förstörda i grund!  Mitt folks arvslott bliver nu given åt en annan.  Ja i sanning, den ryckes ifrån mig,  och åt avfällingar utskiftas våra åkrar.» 5Så sker det att hos dig icke mer finnes någon som får spänna mätsnöre över en lott i HERRENS församling. 6  »Hören då upp att predika», så är deras predikan;      »om sådant får man icke predika;      det är ju ingen ände på smädelser!» 7  Är detta ett tillbörligt tal, du Jakobs hus?  Har då HERREN varit snar till vrede?      Hava hans gärningar visat något sådant?  Äro icke fastmer mina ord milda      mot den som vandrar redligt? 8  Men nu sedan en tid      uppreser sig mitt folk såsom en fiende.  I sliten manteln bort      ifrån kläderna på människor  som trygga gå sin väg fram      och ej vilja veta av strid. 9  Mitt folks kvinnor driven I ut      från de hem där de hade sin lust;  deras barn beröven I för alltid      den berömmelse de hade av mig. 10  Stån upp och gån eder väg!      Här skolen I icke hava någon vilostad,  för eder orenhets skull, som drager i fördärv,      ja, i gruvligt fördärv. 11  Om någon som fore      med munväder och falskhet      sade i sin lögnaktighet:  »Jag vill predika för dig      om vin och starka drycker» --  det vore en predikare      för detta folk! 12  Jag vill församla dig, Jakob,      ja, hela ditt folk.  Jag vill hämta tillhopa      Israels kvarlevor,  jag vill föra dem tillsammans      såsom fåren till fållan,  såsom en hjord till dess betesmark,      så att där uppstår ett gny av människor. 13  En vägbrytare drager ut framför dem;      de bryta sig igenom och tåga fram,      genom porten vandra de ut.  Deras konung tågar framför dem,      HERREN går i spetsen för dem.