1Sedan han hade kommit ned från berget, följde honom mycket folk. 2Då trädde en spetälsk man fram och föll ned för honom och sade: »Herre, vill du, så kan du göra mig ren.» 3Då räckte han ut handen och rörde vid honom och sade: »Jag vill; bliv ren.» Och strax blev han ren från sin spetälska. 4Och Jesus sade till honom: »Se till, att du icke säger detta för någon; men gå bort och visa dig för prästen, och frambär den offergåva som Moses har påbjudit, till ett vittnesbörd för dem.» 5När han därefter kom in i Kapernaum, trädde en hövitsman fram till honom och bad honom 6och sade: »Herre, min tjänare ligger därhemma lam och lider svårt.» 7Han sade till honom: »Skall då jag komma och bota honom?» 8Hövitsmannen svarade och sade: »Herre, jag är icke värdig att du går in under mitt tak. Men säg allenast ett ord, så bliver min tjänare frisk. 9Jag är ju själv en man som står under andras befäl: jag har ock krigsmän under mig, och om jag säger till en av dem: 'Gå', så går han, eller till en annan: 'Kom', så kommer han; och om jag säger till min tjänare: 'Gör det', då gör han så.» 10När Jesus hörde detta, förundrade han sig och sade till dem som följde honom: »Sannerligen säger jag eder: I Israel har jag icke hos någon funnit så stor tro. 11Och jag säger eder: Många skola komma från öster och väster och få vara med Abraham, Isak och Jakob till bords i himmelriket, 12men rikets barn skola bliva utkastade i mörkret därutanför; där skall vara gråt och tandagnisslan.» 13Och Jesus sade till hövitsmannen: »Gå; såsom du tror, så må det ske dig.» Och i samma stund blev tjänaren frisk. 14När Jesus sedan kom in i Petrus' hus, fick han se hans svärmoder ligga sjuk i feber. 15Då rörde han vid hennes hand, och febern lämnade henne; och hon stod upp och betjänade honom. 16Men när det hade blivit afton, förde man till honom många som voro besatta; och han drev ut andarna med sitt blotta ord, och alla som voro sjuka botade han, 17för att det skulle fullbordas, som var sagt genom profeten Esaias, när han sade:  »Han tog på sig våra krankheter,  och våra sjukdomar bar han.» 18Då nu Jesus såg mycket folk omkring sig, bjöd han att man skulle fara över till andra stranden. 19Och en skriftlärd kom fram och sade till honom: »Mästare, jag vill följa dig varthelst du går.» 20Då svarade Jesus honom: »Rävarna hava kulor, och himmelens fåglar hava nästen; men Människosonen har ingen plats där han kan vila sitt huvud.» 21Och en annan av hans lärjungar sade till honom: »Herre, tillstäd mig att först gå bort och begrava min fader.» 22Då svarade Jesus honom: »Följ du mig, och låt de döda begrava sina döda.» 23Och han steg i båten, och hans lärjungar följde honom. 24Och se, då uppstod en häftig storm på sjön, så att vågorna slogo över båten; men han låg och sov. 25Då gingo de fram och väckte honom och sade: »Herre, hjälp oss; vi förgås.» 26Han sade till dem: »I klentrogne, varför rädens I?» Därefter stod han upp och näpste vindarna och sjön, och det blev alldeles lugnt. 27Och människorna förundrade sig och sade: »Vad är denne för en, eftersom både vindarna och sjön äro honom lydiga?» 28När han så hade kommit över till gadarenernas land på andra stranden, kommo två besatta emot honom, ut från gravarna där. Och de voro mycket våldsamma, så att ingen kunde färdas den vägen fram. 29Dessa ropade då och sade: »Vad har du med oss att göra, du Guds Son? Har du kommit hit för att plåga oss, förrän tid är?» 30Nu gick där långt ifrån dem en stor svinhjord i bet. 31Och de onda andarna bådo honom och sade: »Om du vill driva ut oss så låt oss fara in i svinhjorden.» 32Då sade han till dem: »Faren åstad.» Och de gåvo sig åstad och foro in i svinen. Och se, då störtade sig hela hjorden utför branten ned i sjön och omkom i vattnet. 33Men herdarna flydde; och när de hade kommit in i staden, omtalade de alltsammans, och särskilt vad som hade skett med de besatta. 34Då gick hela staden ut för att möta Jesus; och när de fingo se honom, bådo de att han skulle begiva sig bort ifrån deras område.